Tråk!

Det här inlägget handlade från början om följande:

Lill bitchen börjar bli uttråkad av alla neggotråkiga människor…

Nä får inte äta godis, nä måste träna, nä har inte råd, nä kan inte festa, nä får bara äta kolhydrater, nä tycker inte om att ha roligt, nä är bara en tråkig jävel.

Helt ärligt! Är lill bitchen den sista livsnjutaren? Eller vad är det frågan om?

En är långt ifrån lyckligast i stan, men kom igen! Livet har ju en tendens att var rätt sugit utan bidrag från en själv, så why not make the best of it… är min livsfilosofi.

MEN

så fort lill bitchen yppade minsta antydan av tråk, så visar de högre makterna att: tycker du att du har tråkigt…

Just you wait…

Och vips sitter hon i tokiga torsdagens gryningsljus på öron-näsa-hals akuten efter ett tacochipsfiasko och tänker att: jo uppenbarligen kan man ha tråkigare.

Kanske gör alla andra rätt i att hålla sig sådär konstant lagom tråkiga???

men medan lill bitchen kontemplerar över denna fundamentala livsfråga, trycker hon i sig apelsinchoklad, undviker att träna, spenderar trots kraftigt köpstopp, vardagsfestar så fort någon säger aw och har en kolhydrats- och mejeridiet.

I huvudet hör hon visdomsord viskas…

Emotional intelligence begins when you feel what you feel without labels or evaluation.

Ris eller Ros?

Något av det roliga med att gå på konsert är att se förbanden de vaskat fram. Igår började det med en obskyr elektroduo vars sång var mer ett plågat jämrande. Mycket möjligt att det ska vara så, men det var så inte min grej.

Däremot Those dancing days. 5 supercoola brudar. Speciellt trummisen, vilket jäla ös. Sen kommer jag nog inte toklyssna, men jag är sjukt impad.

Robyn som var min orsak att vara där, är som alltid fenomenal.

Fenomenal är även konstnären Henrik, tack för att jag får ha ditt verk. Jag avundas sådan talang.

Jag avundas dock inte Erik Saades superslow version utav Popular. Skräp, räcker inte ens. Lill bitchen som sjunger enbart för att djävlas med omgivningen hade tom gjort den bättre.

Inte heller resebranschen imponerar särskilt efter ett besök på TUR-mässan. Med tanke på hur äckligt mycket stålar researrangörer, turistbyråer, kommuner och olika resmål lägger på att locka resenärer är det vidrigt att se hur de flesta kategoriskt utestänger människor med funktionsnedsättning. Jag trodde ökad turism var bra… De får rätt och slätt ett rungande SHAME ON YOU!!!

Shame Shame Shame

Every 5… What’s new on Twitter?

Så har man gått ner i Twitterträsket också, men kommer ändå alltid prioritera bloggen högst. Vill ni däremot ha koll på Lill bitchens mer spontana tankar så checka in BitchiRullstol på just Twitter!

Imorgon bär det av till Gbg 06.10 som lite extra torsdagstok, Yey! Och det lär ju knappast behöva understrykas att hon inte är som mest sympatisk på morgonen.

Sedan undrar jag verkligen om en tillgänglig och användbar höghöjdsbana är något som Sverige primärt saknar och som borde projektas med Arvsfondsmedel… Eller nä! Undrar inte! I think not!

Äntligen! eller?

• är våren på G

• gör världen något för det Libyska folket

• har Lill bitchen blivit av med Twitteroskulden

• är det bara 61 dagar kvar till NY

• är det på fredag dags för något som kommer förändra mig för alltid

men TYVÄRR också

• Stockholms avd årsmöte där Lill bitchen kommer få oförtjänta skopor skit, en do over a la Aspvik är precis vad hon craveat, tack så mycket!

• finns det alltför många människor med koppar som står helt gaalet i skåpet, som ringer 9-5 alteregot på jobbet och tror att det är helt ok med oreda i skåpet… ”man kan väl förvänta sig att de i rullstol borstar upp gruset efter sig för vi andra torkar faktiskt av skorna”. Hade Lill bitchen suttit och svarat hade hon sagt ”om du börjar hålla ordning i ditt skåp så lovar jag att montera på en grussug” men på jobbet sitter en person som konverserar en aning mer diplomatiskt, hon fick dock tyvärr 45 min av mitt liv…

2dl vodka, 2dl cointrau och 1dl tranbärsjuice…

Ja, lill bitchen är tidvis en tämligen förvirrad tjej. På morgonen ramlar hon ut genom dörren, rakt i famnen på HONOM…

I Wish…

Ja alltså det gick till så, men honom är FönsterDaniel. Lill bitchen utbrister Oh shit, shit, shit, för som vanligt har hon förträngt brevet om tillträde till lägenheten. Hon kastar till honom ett par nycklar och ilar skamset iväg.

Det här med bortträngning är något som lill bitchen behärskar mästerligt.

Framför tv:n, om någon passerar flera gånger under favoritprogrammet. Märker ingenting.

Tråkig info. Lagras under sen.

Och människor som inte gjort intryck, får ett ”inombords jaha” när de säger att vi setts förr.

Ja hujeda mig…  hon är kanske aningen nonchalant men hon är ju som sagt en liten bitch i rullstol, så ingen är väl direkt förvånad…

Brev om tillträde till lägenheten klassas alltså som tråkig info inte som lill bitchen har alzheimer. Lite tidigt för det än. Det är ganska intressant hur man, när man når en viss ålder, kan konstatera saker i sitt liv som aldrig kommer att ske. Lill bitchen vet tex att hon aldrig kommer ha en 18årig son och själv vara 40år. Inte för att jag ser det som något att sörja över direkt men det är ett faktum. Precis som att det är 21år sen man såg Pretty woman första gången…

Ja hujeda mig… strax över 30…  och man har redan problem med minnet, pratar goja och har fysiska krämpor…

…Näääe…

Det är ju bara alkoholen.

Hon, han, hen, it samt lite annat shit…

Grunnar på att ifrågasätta sin existens, behov av identifikation och definition. Allt triggades av en introduktion till begreppet hen. Är inte helt på det klara med den fullständiga begreppsförklaringen, men det handlar om ett könsneutralt pronomen för att komma bort från stereotypa kvinna/hon och man/han… typ… tror jag.

Anyway, så finns det en hel del existentiella frågor som jag inte direkt funderar över, men undrar om jag borde fundera över… …och är denna fundering i sig en existentiell fråga???

Lill bitchen är en person utav sina ytterligheter. Samtidigt med detta grubblande, inåtvända är hon ytlig och bekymmerslös.

Denna vecka har nämligen ägnats åt att fynda märkesväskor på auktion och hon har lyckats. Förutom extrem nöjdhet över fynden så är en förundrad över att folk är så puckat kåta på snabba cash. Lill bitchen själv är däremot kåt på Joel Kinnaman, i snabba cash…

Okej då… lill bitchen är kåt på cash också , det behövs det inte hymlas med, men de behöver inte vara särskilt snabba, hellre många, men det räcker gott med en Joel.

 

Hellre panelhöna än hackkyckling!

Det är filosofin när jag och mina vänner går på krogen. 9 gånger av 10 sitter vi med utsikt över hela stället med ett glas bubbel i handen och roas åt det sociala experimentet. Vi har sedan länge avvisat idén med att socialisera med andra på krogen. Det har en aura av desperation och brist utav självrespekt över sig, med alldeles för lite positiv utdelning för att vi ska orka hålla på. Vissa skulle argumentera för att det är orsaken till att vi fortfarande är singel. Å det må så vara, men lill bitchen är hellre singel än fejkar sig igenom ett evigt krograggande.

Barslampa är hon däremot helt ok med att vara. Om man nu står där och folk är puckade och/eller packade nog att bjuda, med enbart ett tack som resultat, så får de helt klart skylla sig själva. Lill bitchen är inte gratis! Bjudsprit = tack, vill man ha något annat, då krävs det faktiskt en hängiven insatts. Lill bitchen bjuder gärna både på sprit och på sig själv, men enbart till folk hon känner.

Vi var väldigt nöjda förra helgen när vi var ute ända till tolv. Många tonårspoäng fick vi och förhoppningsvis får vi fler av att det blir två veckor i rad. Det kvarstår dock ett problem… Vad har man på sig när man går på nattkklubb nuförtiden? Lill bitchen brukar oftast hamna på krogen efter en förlängd AW och då är det som det är. Men det här planerade… och tittar man på omgivningen när man är ute på helgen ser man tokglittriga jeans eller 80-tals cocktailklänning med revor i… Och det är bara att glömma att lill bitchen sätter på sig endera!

Nä den här tjejen har lämnat regelbundet partajande i Stockholms krogliv bakom sig, till förmån av få men desto bättre kvällar utomlands. Ikväll är ett undantag enbart för att underbara Hurts spelar på Berns.

Wonderful life

 

78 är en bra siffra på fler sätt än ett

Inte nog med att det är året då världen fick lill bitchen som present…

Så är det även antalet dagar kvar till BOSTON-NEW YORK !!!

Å ifall någon undrar så längtar lill bitchen rejält mycket. En vill inte vara otydlig med det.

78 dagar satt på en kalender, en ramla ner, så var det bara… …dagar kvar.