Gör det med en sång!

DO gjorde det inte, men DHR gör det!

Skönt! För att citera Pernilla Whalgrens dänga från 80-talet ”Våga vinn, satsa eller försvinn. Ta chansen när den är din.”

Nu prövas lagen och för att fortsätta sångcitaten ”come what may”. Det behöver bli nå jaula ordning i rättsvakumet som råder.

Personligen anser Lill bitchen som ni vet att Alice Bah Kuhnke ska göra om göra rätt och vill hon ha en signaturslinga så funkar Aaliyahs ”If at first you don’t succeed. Dust yourself off and try again. You can dust it off and try again”…

Annons

Snäppet mer…

”DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.”

Låt Lill bitchen beskriva vad som är snäppet mer än helt jaula idiotisk med detta:

1 Hur visar en sin  långvariga relation till en buss en inte kan åka med? Ska en ta en selfie med bussen varje gång en försökt åka? Ska en köpa månadskort för att manifestera att det är en långvarig intention och inte ett okynnes one-night bus???

2 Om hen blir kränkt, men att de i följd kommande personer inte blir kränkta, hur blev person ett då plötsligt inte kränkt alls? En gång, ingen gång?

3 Sen när är hen inte kund hos trafikhuvudmannen utan hos obskyr underleverantör?

4 Enligt DO själva: ”Vad krävs för att det ska vara tillräckligt varaktigt?
– Det är lite ovisst. Lagen utvidgades 1 januari i år och det finns ingen praxis än, men vi jobbar med att försöka tydliggöra vad som menas med varaktighet. ”

Ett sätt att tydliggöra denna ”lite ovissa” varaktigheten skulle kunna vara ett rättsligt avgörande, men i sann klåparanda ”jobbar de med att försöka”

 

Det börjar helt ärligt verka som att regeringen saknar Torsdagsaktionens sällis, men been there, done that. Alice Bah Kuhnke, hosta ur er ett förslag, det är inte kvantfysik. I detta fall kan Lill bitchen tom tänka sig att ta på sig ett pro-bono uppdrag, ifall ni behöver förstärkt kompetens.

Lill bitchen själv börjar få gammal grammofon känsla, Gör om göra rätt!

Kunskap är makt…

Nej Lill bitchen har inte legat i koma, utan ibland saknas inspirationen, tiden och viljan.

Inspirationen kom tillbaka efter att ha varigt med om en maffig händelse. Lill bitchen fick vara på plats när Bengt Westerberg tilldelades hedersmedlemskap i DHR med anledning av att han drev igenom och gjorde personlig assistans möjligt. Lill bitchen och och en hel generation unga personer med omfattande funktionsnedsättning har vuxit upp och haft rätt till personlig assistans. Det är tack vare bland annat honom som Lill bitchen kan leva det liv hon vill!

Lill bitchen berättade nyligen för en väninna i tjugoårs åldern, om tiden på elevhem och beroendet av hjälp från familj och vänner långt upp i tonåren. Reaktionen blev: Va??? Har inte du alltid haft assistans???!

På ett sätt är det häftigt att folk tror att rätten till assistans är självklar, att yrket funnits länge och att personlig assistans har ett långt förflutet. På ett annat sätt är det oerhört skrämmande! Det är skrämmande för att vi talar om en nutid som inte är självklar och en insats som urholkas och ifrågasätts allt mer. Nu senast genom att försök säkerställa assistenters kompetens genom att de ska ha vissa grundläggande värden – till exempel ska de känna till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och ha goda kännedomar om regelverk som socialtjänsttjänstlagen. De ska också kunna dokumentera sitt eget arbete enligt rådande lagar och så vidare.

Assistansen kom 1994, redan 2013 finns det människor som inte kan leva ett liv som alla andra. ”Den enskildes rätt” börjar alltmer bli ett dåtidens modeord och något som slängs in som uppvisning av välvilja.

Lill bitchen är medveten om att alla inte kan engagera sig i allt, men alla kan dela berättelser från sin samtid och vill du göra något bra en helt vanlig vardagskväll, så dela detta inlägg. Fler behöver veta vad det verkligen handlar om.

 

*Delar i bloggen är hämtade ur motiveringen till hedersmedlemsskapet och ett uttalande om assistans som antogs på DHRs Förbundsmöte 2013. Båda återfinns på www.dhr.se

Total urspårning!

Det är ingen hemlighet att Lill bitchen supportar alla former av smått elaka, till ibland, rent diaboliska tilltag.

Så hon var ganska nöjd över GILs spårvagnsaktion. På dem bara! Västtragik… (Fuck, varje gång…) Västtrafik behöver en skopa!

Men… Sen… Sen spårade det! På riktigt. Lill bitchen är inget fan av koncept som blir fullständiga antiklimax.

Det här med att göra en överenskommelse om att få åka gratis året ut som kompensation!!! Somnade förhandlaren ifrån?!

Enligt Lill bitchen är detta nästan förbjudet! Det förändrar ingenting! Utan man klappar personer med funktionsnedsättning på huvudet och säger, nämen åk lite gratis.

Nä, kompensationen ska gå ut på åtgärder som faktiskt leder till ökad tillgänglighet och delaktighet, inte ekonomisk ersättning.

DHR agerar inte utanför Rosenbad varenda sketna Torsdag, genom Torsdagsaktionen, för att vi som individer ska få ekonomiska plåster på såren! Det handlar om att respektera personer med funktionsnedsättning, att respektera vår existens, att respektera lika villkor, att kategoriskt utestängande utav människor, ska tvinga politiker/makthavare till att göra om och göra rätt!

Inte för att personer med funktionsnedsättning ska casha ut, inte för att ansvariga ska köpa sig fri.

Det hade varit guld om aktionen skulle fortsatt ha fortsatt. ”Västtragik… (fuck…den där Freud…) Västtrafik mutar personer med nedsatt rörelseförmåga”, till exempel hade kunnat bli en toppen spinn.

Nu framstår bara Västtragik… (kan de inte bara byta namn…) Västtrafik som tillmötesgående, med rättighetstänk. Detta fast de egentligen inte gjort ett skit! Möjligheten att resa har inte förändrats ett smack!

Och Väst… … och bolaget har dessutom maxat med goodwill. Helt oförtjänt. Som grädde på moset får de dessutom får positiv press.

Nu blev det inget ställningstagande eller kraftfull handling, det blev samma eviga välvilja…

Lill bitchen kan inte annat än att kalla denna aktion för en, total urspårning!

För er som inte hänger med…

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1778285-funktionshindrade-far-aka-gratis-kollektivt

Friends?

Nä knappast! De varken är eller har några intentioner på att bli friends med Lill bitchen. Med de, menar jag Friends Arena.

Bästa Maria Johansson, förbundsordförande i DHR skrev i sin blogg http://dhr.typepad.com/dhrbloggen/2013/02/faq-kommer-vår-nya-arena-xx-uppfylla-kraven-på-bärförmåga.html

Lill bitchen vill fortsätta lite på det spåret. Sportfånar mins det med säkerhet, för er andra ringer nog en klocka.

Sverige ska spela mot Saudiarabien i fotboll. Från början tillåts inga kvinnor på arena. Det skapade värsta kritikerstormen, rätteligen så, till slut fick Svenska kvinnor gå.

Och okej, det är inte så att personer med funktionsnedsättning inte tillåts vara på arenan. Vi är tillåtna att vara där, med betoning på vara! Ingen, absolut ingen går till en arena för att vara lite. Att flumma runt på en arrena är inte en aktivitet. Åtminstone inte huvudaktiviteten. Det här med att sitta var du vill, tillsammans med klacken, familjen eller med företaget… GLÖM DET! I Sverige 2013, nä nä! Vi jobbar inte så.

Lill bitchen vill också ha kritikerstorm och spelvägran! För samma sak upprepas om och om igen. Tror knappast Tele 2 Arena kommer revolutionera.

Lill bitchen kan glömma och dröma en kritikerstorm, men hon kan däremot, själv!

Idag lanseras Lill bitchens nya, något mer publika kampnj ”Våga Vägra…”! http://www.vagavagrakampanj.wordpress.com

Ni kan se det som en förlängning av den svarta boken.

Varje månad kommer ett ställe/företag/plats/person som borde våga vägras, att komma upp på listan. Ni som vill nominera kan göra det  när som helst i antingen kommentarfältet eller via freakyonek@hotmail.com

Våga Vägra Mars???

Vilken tur…

Arbete. Något som alldeles för få personer med funktionsnedsättning kan skryta med att de har. Galet för få!

Lill bitchen kan skryta! Hon har möjlighet att arbeta med något så viktigt som mänskliga rättigheter! Vägen dit har hon haft tur med. Och nä, det ska absolut inte krävas tur för att få ett arbete! Det ska vara möjligt ändå! Turen har i lill bitchens fall bestått av några viktiga komponenter.

1 Föräldrar som alltid sett till att lill bitchen ska ha lika villkor och möjligheter som alla andra.

2 Skolväsende som mött lill bitchens behov, men som också ställt krav utifrån hennes kapacitet.

3 Arbetsgivare med mod att satsa på en då, ung tjej och ta sig an att leda och utmana henne till att bli den arbetstagare hon är idag.

Anledningen till att lill bitchen kallar det för tur, är för att varken då, som nu, är dessa komponenter en självklarhet för alla!

Skulle alla ha dessa komponenter till sitt förfogande, så skulle betydligt många fler personer med funktionsnedsättning ha ett arbete. Då skulle fler kunna skryta! Då skulle det inte vara tur.

En lång bakgrund och ett statement om arbete senare, kommer vi nu till lill bitchens arbete. Hon omnämner sällan sitt arbete och det är en medveten strategi, don’t mix business with pleasure. Fast är man på ”rädda världen-quest” så får det ibland hända.

För en vecka sedan började ett positivt omnämnande på Twitter florera om en muntlig presentation som gjordes för Boverkets nätverk för små bostäder. En presentation gjord av en ombudsman på DHR. Undra vem??? 😉

Hur som helst, så kommer för er som inte var där eller för er som bara fick en Twitterglimt, nu tursamt nog, en skriftlig version av presentationen.(Inledningen härrör till en brandutrymning på Clarion Sign Hotel)

”Hej!

Just nu är jag tacksam över att inte ha blivit innebränd på grund av ramper som inte fanns. Så här i efterhand hade jag haft mer nytta av en JOFA-hjälm och en madrass för att ta mig ut.

Jag representerar en fantastisk organisation som heter DHR. Om ni inte har legat i koma de senaste åren så borde ni ha ett hum om vilka vi är, men för er som inte vet, så representerar vi personer med funktionsnedsättning, främst personer med nedsatt rörelseförmåga.

2013 är ett intressant år. Vi fyller 90 år, så vi är gamla i gamet. En av de viktigaste reformerna som skett under den här tiden är den som inte längre tvingar människor att bo på institution. Den kom så sent som 1994.

Under de år som jag jobbat på DHR har jag märkt ett perspektivskifte gällande tillgänglighet och användbarhet.

Från början handlade det om att få personer, som er här i rummet att förstå vad tillgänglighet och användbarhet är. Nu när ni hajar konceptet, handlar det om att hålla kvar vid konceptet om tillgänglighet och användbarhet.

Jag hade turen att genom manipulation och med en kommunalhandläggare med tveksam moral möjlighet att få en lägenhet som är tillgänglig och användbar på alla sätt. Förra året bestämde man sig för att montera kodlås i alla portar. På 94 portar sitter kodlåset på fel höjd. Hela bostadsområdet är nu inte längre tillgängligt och användbart. Vi har fortfarande problem med att det som görs, ska göras rätt. Det handlar om kompetens och att förstå tillgänglighet och användbarhet.

Om jag hade varit en trevlig person och ni hade en privat relation till mig hade jag kunnat bjuda hem alla er till mig, det skulle funka. Majoriteten av er bor på ett sådant sätt att ni inte skulle kunna göra samma sak. Det skulle inte funka för att de flesta av er inte bor tillgängligt och användbart.

Många tror att funktionsnedsättning bara har effekt för individen, men så fort individen samspelar med andra, så får funktionsnedsättningen en effekt för alla. För en god samhällsutveckling och ett hållbart samhällsbyggande är tillgänglighet och användbarhet viktigt.

Vi är inte så intresserade av hur man gör för att sänka hyran, markpriser eller byggprodukt-kostnader. Vi vill också att man strävar efter innovation, estetik och smarta bostäder som håller över tid, men aldrig på bekostnad av tillgänglighet och användbarhet.

Om man så kommer fram till att det är bra att bygga hus helt i Wellpapp så är det ok, så länge det är tillgängligt och användbart.

Det är möjligen så att det måste kompromissas för att få igång bostadsbyggandet, men då får man kompromissa om annat. Inte kompromissa om tillgänglighet och användbarhet.

Tillgänglighet och användbarhet är inte förhandlingsbart!”

Dekadens och död

Jaha ja, har  konstaterat att Lill bitchen funnits som blogg i tre år. Då kan det kanske tyckas att årets första inlägg ska vara något djupt och genomtänkt, men Lill bitchen jobbar inte så.

X antal omgångar på Quizkampen med stora kunskaper i tv-serier, nöje och media, film på bio, makt och pengar samt mat och dryck bekräftar faktumet att dekadens är Lill bitchens religion. Tyvärr är bristen på outsinliga finansiella medel ett stort hinder att leva rättroget. Fast låter inte det nedslå alla försök att lyckas. Fortsätter i väntan på lotterivinster, donationer och förmånligt äktenskap att tröstshopa, resa och leva över tillgångarna.

För att göra skeptiker till dekadens och ytlighet till viljes så kan Lill bitchen ånyo tala om att januari, i Lill bitchens tillvaro, innebär dödsmånad. 2013 är inget undantag, årets första dag fick hon som vice ordförande i DHR Stockholmsavdelning besked om en trogen medlems bortgång. Har mottagit många sådana besked under det gångna året. Som representant för en utav Sveriges viktigaste organisationer, känns det tungt att förlora starka förespråkare, men samtidigt oerhört viktigt att förvalta deras tanke om att DHR är en stark kraft för mänskliga rättigheter. Dessa medlemmar har genom att välja Lill bitchen till företrädare gett  henne fantastiska möjligheter. Förhoppningsvis kan hon tillsammans med andra hedra deras minne genom att under sin livstid se till att Sverige blir ett land som respekterar mänskliga rättigheter och som är tillgängligt och användbart för alla.

Även om Lill bitchen inte vill jobba så, är ju döden är en oundviklig del av livet, oavsett om det levs dekadent…

Outsiders

Vilken helg! Först mysmiddag på Proviant där Lill bitchen som egentligen inte äter kött drog i sig 300g råbiff! Uppenbarligen är hon ett lejon på riktigt och föredrar sitt kött rått!

Utöver det hade DHR Sthlm avd sitt årsmöte som blev en ganska pinsam historia med lite folk, övernitiska ekonomer och admin missar! Det finns en del att styra upp om vi säger så.

Kvällen fortsatte i Fittja där det är uppenbart att fastighetsägaren inte sätter underhåll på priolistan! Temat för ferren var drag och film. Lill bitchen deltar gärna men vågar vägra temaoutfit! Lill bitchen och hennes vapendragare använde sin kreativitet och upplyste de som undrade om att de var the Outsiders med valspråket – they didn’t come here to pic a fight, they just want to belong!

Mer än så får ni inte denna gång för nu måste bakisbaren ta igen sig. Det blir tv-marathon och soffläge resten av helgen!

Erik Ljungberg

En av Lill bitchens stora inspiratörer inom påverkansarbete finns inte mer. Erik fan fan fan, du gjorde skillnad och du gjorde det på ditt egna jauligt coola sätt. Tack för dina idéer och din uppmuntran! Samtidigt känner lill bitchen en oerhörd ynnest över att få tillhöra dem som du ville samarbeta och utveckla projekt tillsammans med. Det kommer alltid betyda oerhört mycket!
Var du än är, hoppas att det är för sjukt jaula gött!!!