Julen 2009…

är äntligen över. Ja det var mysigt och trevligt på alla sätt och vis, men kom igen… himla massa meck för en dag. Dessutom är det en hel del som fortfarande ska ha sina klappar och nej, har inte fixat det ännu.

Nu kommer istället en av årets hatdagar. Den som egentligen borde heta Antiklimaxafton istället för Nyårsafton. Största skitdagen på året, täntke jag ägna med lika underbara och positiva människor som jag själv och champangen ska flöda som om det vore kranvatten!

Fucking sketglatt 2010!

Året som Sverige ska bli en demokrati. Där alla ska kunna vara delaktiga. I kid you not, just you wait and see!

Annons

När saker inte blir riktigt som man tänkt.

Min julsemester har börjat ganska keffigt. Massa saker har bara skitit sig och gjort mig besviken.

Besvikelser är ruskigt sega att få ur systemet. Hade man inte haft beteendespärrar, så skulle jag slänga mig i snön och skrika och sparka som en 3-åring.

Men eftersom det snart är Jul, så kan man göra mysiga saker för att hålla beteendet i schack, så som att klä granen och ha julklappspyssel.

Och så kan man som garnityr på tårtan titta på käcka "Leilas Jul".

Someone please save me from myself…

Som sagt: när saker inte blir riktigt som man tänkt, kan de, om man inte är vaksam, bli riktigt käcka!

Åsnor eller gåvobrev?

Det värsta med julen är att alla ska bli så himla givmilda. Och tvinga sina nära och kära att offra sina julklappar på tokpräktiga gåvobrev. Varför ska jag om jag nu har den stora förmånen att få presanger nöja mig med ett gåvobrev, tar ju hellre avmaskningstabletterna any day. Varför ska man bara ge sånna saker vid jul, behöver afrikanska barn bara avmaska sig i December? Som ni förstår tycker jag välgörenhet bara är blaj. Det finns bättre sätt att göra världen till en bättre plats att existera på.

Sen undrar jag om man måste ge bort den där åsnan som försörjer familjen, för jag vill också ha en som försörjer hela min familj, det vill min kompis M också ha. För om det funkade så skulle åsnan vara årets julklapp och inte den där jävla spikmattan…

Jag vill ha julklappar, födelsedagspresenter eller presenter över huvudtaget och det står jag för.Sen får någon annan offra sig för att avmaska barn.

Blängsylta och glosås eller vad man nu säger.

Var i ett köpcentrum igår, helt omärkvärdig, vanligt klädd med mössa på.

Shit va folk glodde! År 2009 måste ju folk ha sett en beskärd del av rullstolar för att inte bli helt lamslagna. Ja, undantaget de som är födda 2007 och framåt, för dem är hela världen ny och spännande.

Folk har inge hyfs!

Jag stirrar max 2 ggr/år oftast på grund av udda stilar såsom, leopardbody, färgglada tights och neonrosa tyllkjol som combo, men sedan skäms jag i alla fall. Även om min personliga uppfattning är att någon stilpolis borde förjuda det hela.

Jag vet att jag har issues med min självkänsla och kanske överreagerar en del, men vet också att jag inte är "vända sig om på gatan" supersnygg.

Är det nu så att någon tycker att jag är supersöt eller superfin eller dylikt så fine titta på, men SÄG gärna något också, för jag uppskattar orden mer än blicken!

Ibland vill folk bara missförstå

Ibland tror man sig ha ett konstruktivt samtal med någon typ av konsensus i slutändan. Å allt är honky dorey

Men Näääää, It comes back and bites you in the as,,,

Varför då? undrar ni kanske nu. Jo för att uppenbarligen skapar jag sådana osäkerhetskänslor hos vissa av mina medkonversatörer att de måste ta hem saker på kammaren, älta det med sig själva, för att sedan påbörja en ny dialog på samma tema med mig.

Fel, dialog hade varit toppen! Då kan man nämligen förklara, förtydliga, ta tillbaka eller ibland även be om ursäkt men när man bara får en obskyr motreaktion baserad på ihopkoket på kammaren, DÅ! Då får jag nervsamanbrott!

En kort reflektion från min dag…

Tåg

Det finns ett företag som genomför majoriteten av landets tågresor och som upprepat gör sådana dunderblunders att man nästan blir lika apatisk som de traumatiserade flyktingbarnen. Inte för att förringa deras fruktansvärda upplevelser på något sätt, verkligen inte!

MEN i min värld är det hög tid att publikt prygla upp företget. NÄR ska tillgänglighet och användbarhet sluta vara ett ständigt föremål för kompromiss?

Och ja, det är många som kan sällskapa med detta tågföretag och det kommer nog förekomma en del sådana inlägg här, men inte för ofta, för det här är faktiskt inte "liten surpuppa i rullstol"…

Cocktails funkar alltid…

Resultatet är att cocktails rules!

Ett superbra sätt att supa med klass, om man som jag inte har råd att pimpla champange för jämnan. Fast vill fortfarande understryka att shots spelar i en egen liga. Mest effekt med minst centiliter!

Bröllop idag. Tyvärr inte mitt… OBS inte ett dugg bitter, finns någon för alla, bla bla bla. Tydligen finns det en snubbe som tänder på tjejer i rullstol med gula blanka gummistövlar. Kanske ska försöka kontakta honom…

Stort grattis till N och S, hoppas ni lever lyckliga i alla era dagar!

Liten bitch i rullstol har premiär

Så, här är jag. Det blev en blog till slut, vem hade kunnat ana?

Efter min första såsardag på länge ska jag bege mig ut till ett "möte" med några av mina arbetskamrater. Temat för detta möte är: Är cocktails verkligen gott på riktigt?

Är lite osäker på om det kommer ske någon kvalitetssäkrad dokumentation men ska försöka återkomma med resultat…

Skål och välkomna!