Pet hate!

”Jag vet att jag borde ha googlat, men jag är för lat och jag förväntar mig att få min examen på silverfat, för att mamma och pappa har sagt att jag kan få allt jag vill, utan ett uns egeninsats. Så du får gärna skriva min uppsats. Tack!”

Många studenter på universitetet vänder sig till Lill bitchen för att ställa frågor, vilket är fine, har ju ändå lön för  att informera. Fast Lill bitchen har inte lön för att skriva halva uppsatsen.

Vad hände med att slå upp i en bok? Ok Lill bitchen vet att det är lite förlegat, så ok, skippa boken.

Fast vad hände med google? Allt som oftast behövs bara en enda mening och vid skrivkramp, bara ett ord.

Det är ta mig fan höjden av lathet! Snacka om en söndercurlad generation!

Även om det till viss del är smickrande att KTH:are och Chalmersstudenter väljer att vända sig till Lill bitchens arbete framför Boverket för frågor, så är det också skrämmande. Detta är framtidens stadsplanerare, arkitekter, tekniker och produktutvecklare, för att nämna vissa och många av dem är helt clueless.

Och absolut man är ju på universitetet för att lära, men en del av lärandet borde ju vara att använda en sökmotor rätt eller att ve och fasa, läsa litteraturen. Fast det här med ”kunskap är makt” kanske är förlegat det med…

Annons

Vilken tur…

Arbete. Något som alldeles för få personer med funktionsnedsättning kan skryta med att de har. Galet för få!

Lill bitchen kan skryta! Hon har möjlighet att arbeta med något så viktigt som mänskliga rättigheter! Vägen dit har hon haft tur med. Och nä, det ska absolut inte krävas tur för att få ett arbete! Det ska vara möjligt ändå! Turen har i lill bitchens fall bestått av några viktiga komponenter.

1 Föräldrar som alltid sett till att lill bitchen ska ha lika villkor och möjligheter som alla andra.

2 Skolväsende som mött lill bitchens behov, men som också ställt krav utifrån hennes kapacitet.

3 Arbetsgivare med mod att satsa på en då, ung tjej och ta sig an att leda och utmana henne till att bli den arbetstagare hon är idag.

Anledningen till att lill bitchen kallar det för tur, är för att varken då, som nu, är dessa komponenter en självklarhet för alla!

Skulle alla ha dessa komponenter till sitt förfogande, så skulle betydligt många fler personer med funktionsnedsättning ha ett arbete. Då skulle fler kunna skryta! Då skulle det inte vara tur.

En lång bakgrund och ett statement om arbete senare, kommer vi nu till lill bitchens arbete. Hon omnämner sällan sitt arbete och det är en medveten strategi, don’t mix business with pleasure. Fast är man på ”rädda världen-quest” så får det ibland hända.

För en vecka sedan började ett positivt omnämnande på Twitter florera om en muntlig presentation som gjordes för Boverkets nätverk för små bostäder. En presentation gjord av en ombudsman på DHR. Undra vem??? 😉

Hur som helst, så kommer för er som inte var där eller för er som bara fick en Twitterglimt, nu tursamt nog, en skriftlig version av presentationen.(Inledningen härrör till en brandutrymning på Clarion Sign Hotel)

”Hej!

Just nu är jag tacksam över att inte ha blivit innebränd på grund av ramper som inte fanns. Så här i efterhand hade jag haft mer nytta av en JOFA-hjälm och en madrass för att ta mig ut.

Jag representerar en fantastisk organisation som heter DHR. Om ni inte har legat i koma de senaste åren så borde ni ha ett hum om vilka vi är, men för er som inte vet, så representerar vi personer med funktionsnedsättning, främst personer med nedsatt rörelseförmåga.

2013 är ett intressant år. Vi fyller 90 år, så vi är gamla i gamet. En av de viktigaste reformerna som skett under den här tiden är den som inte längre tvingar människor att bo på institution. Den kom så sent som 1994.

Under de år som jag jobbat på DHR har jag märkt ett perspektivskifte gällande tillgänglighet och användbarhet.

Från början handlade det om att få personer, som er här i rummet att förstå vad tillgänglighet och användbarhet är. Nu när ni hajar konceptet, handlar det om att hålla kvar vid konceptet om tillgänglighet och användbarhet.

Jag hade turen att genom manipulation och med en kommunalhandläggare med tveksam moral möjlighet att få en lägenhet som är tillgänglig och användbar på alla sätt. Förra året bestämde man sig för att montera kodlås i alla portar. På 94 portar sitter kodlåset på fel höjd. Hela bostadsområdet är nu inte längre tillgängligt och användbart. Vi har fortfarande problem med att det som görs, ska göras rätt. Det handlar om kompetens och att förstå tillgänglighet och användbarhet.

Om jag hade varit en trevlig person och ni hade en privat relation till mig hade jag kunnat bjuda hem alla er till mig, det skulle funka. Majoriteten av er bor på ett sådant sätt att ni inte skulle kunna göra samma sak. Det skulle inte funka för att de flesta av er inte bor tillgängligt och användbart.

Många tror att funktionsnedsättning bara har effekt för individen, men så fort individen samspelar med andra, så får funktionsnedsättningen en effekt för alla. För en god samhällsutveckling och ett hållbart samhällsbyggande är tillgänglighet och användbarhet viktigt.

Vi är inte så intresserade av hur man gör för att sänka hyran, markpriser eller byggprodukt-kostnader. Vi vill också att man strävar efter innovation, estetik och smarta bostäder som håller över tid, men aldrig på bekostnad av tillgänglighet och användbarhet.

Om man så kommer fram till att det är bra att bygga hus helt i Wellpapp så är det ok, så länge det är tillgängligt och användbart.

Det är möjligen så att det måste kompromissas för att få igång bostadsbyggandet, men då får man kompromissa om annat. Inte kompromissa om tillgänglighet och användbarhet.

Tillgänglighet och användbarhet är inte förhandlingsbart!”