Trick or treat!

Okej nu ska här förklaras. ”Trick or treat” helgen halloween i USA infaller alltid 31 oktober. Dagen då ungar går runt och tigger, vill ha pengar istället för godis och blir skitsura oavsett och gör djävulskap för att visa sitt missnöje. I Sverige försökte man lansera samma helg under parollen ”Bus eller godis” det har gått sådär. Behöver jag säga att jag inte öppnar dörren, inte på påsken heller.

Det vi firar här är alla helgons dag och den infaller alltid på en lördag. Då minns man och tänker på människor som gått bort. I år ska jag åka till Skogskyrkogården. Jag ska ta ett järn för min storasyster, jag ska säga till min pappa att jag saknar honom och jag ska berätta för min gudmor att jag ännu inte funnit min religion.

I helgen blir det halloweenfest och om det krävs utklädsel numer, så är jag alltid utklädd till skenet bedrar, effektfullt men framförallt minst besvärande, för det är så att bitchen blåvägrar, det finns inte på kartan att klä ut sig.  En gång har jag också varit en gullig djävul men jag råkade slarva bort min djävulsgaffel och sedan dess minimeras maskeradandet maximalt. Bitchen behöver inget alter ego, det blir bara onaturligt. Och lill bitchen är ju faktiskt ett original rakt igenom.

Annons

Hirsgröt och annat destruktivt

Av en dietist fick jag igår veta att normalbefolkningen äter gröt till frukost. Fine! Jag med min fucked-up förhållning till mat och nej är inte anorektisk, bulimisk eller dyl, utan lider av tonårssviterna ”inte äta alls” än idag. För mig är hoppet mellan knappt 2 måltider/dag till 5 mål/dag inklusive hirsgröt med kanel, ingefära och filmjölk ringlat med nyponsoppa ett lite väl stort steg. Framförallt är det äckligt!

Gjorde även ett stresstest, där 0-25 poäng innebär att man är en lugn person. Jag fick 53. Ja just.

I fredagskväll fick lill bitchen en snedfylla som inte var av nåder, även om faktiskt hon blir lite ledsen ibland, så var det här way beyond.  Sorg har en  obehaglig förmåga att komma ikapp en. Självdestruktiviteten i mig drog en högvinst. Inte ok, inte ens lite.

Men även om det finns en del för bitchen att jobba på, för att upprätthålla en sund bitchig nivå, så innehöll helgen en hel del snyggt som håller henne på trivsamt humör. Det räcker en vecka i alla fall.

Som bonus delar jag med mig av ett stresstest och foto från dietseminarium.

Blåst på konfekten

Idag blev det jul utanför mitt fönster, men jag har fan inte fått några julklappar. Nä! För det är inte december, men snö är det minsann. Snö är till för Norrland, de kan få paxa det. Där blir det mysigt och kallt på ett bra sätt. Låt Stockholm ha solsken och en genomsnittstemperatur på 25 grader.

Det finns numer en kommentar på mitt inlägg om att landet gick till val. Det är synligt för alla av den enkla anledningen att visa på att folk ibland blir påverkade av vad lill bitchen säger. Och som bitchen är funtad så tar hon det som en komplimang och tackar genom att svara, vilket nog inte kommer göra att jag har en ny vän. Nää… Vad synd.

Kanske ska ta fram pulkan i helgen…

Dokument from all over

Okej… Om jag inte sagt det i ett tidigare inlägg eller om jag nu gjort det, så ska jag hur som helst sluta titta på sensationsdokumentärer. Min nyfikenhet är alldeles för stor och min fantasi alldeles för livlig för min egen sinnesfrids skull.

Nu senast ledde programmet till en diskussion om hur transsexuella bemöts av gynekologer. Den spårade givetvis ur och ledde till en ny diskussion om syskon som aldrig växt upp tillsammans som träffas som vuxna, känner till att de är syskon, men blir kära och blir i lag.

Det här ledde min logik åt lite olika håll samtidigt. Ett håll var ehh okej, ett var oj vad avsexualiserad en relation blir om man växer upp tillsammans och ett var om man nu är i lag och efter ett tag kommer på att du känns mer som en bror för mig… Är man ex och syskon igen efter det?

Som ni ser… Ska dokumentärer verkligen få sådana effekter…

Nä det får fan inte bli sinnessjuk liten tjej i rullstol, det kan ju bli helt galet.

Än så länge är det här bara små reflektioner från min alldeles ovanliga vardag, men om det går över till att vara en vettvillings svammel så får ni trogna fans hojta till.

Tiny Baby boy

Så heter min nya mobil. Man kan fråga sig om det var nödvändigt med en ny efter 6 månader och svaret är nej. Om det nu inte varit så att telfonfan farit i golvet så att displayen sprack och den fick epilepsiliknande anfall var och varannan minut så att den enda funktion som funkar är att ta emot samtal. Då får man köpa en ny.

Det finns somliga saker lill bitchen gör exceptionellt bra. Som att t ex ha sönder saker ordentligt. Och man ska göra saker ordentligt. I min cv har vi bl a det nedmonterade frysfacket, Acetontvättad bläckfärgad mobil och hissdemolerad permojoystick för att nämna några stordåd.

Så om du behöver en toppdestroyer så tveka inte att höra av dig, fler detaljer delges givetvis vid intervjutillfället.

Och ifall någon undrar så är han jätte fiiin!

Snorig och bokad!

Jajamän, hela 15 dagar efter att jag skrev inlägget om att inte bli sjuk, sitter jag här och snorar ner hela datorn. Ett så kallat antiklimax.

Fast skit i det! Biljetten är bokad både till Boston och New York! Den 21:a maj till 5 juni åker jag hem! Tjoho, tjoho, tjoho!

När man snorar är inte livet så himla intressant, inte ens för lill-bitchen. Sitter mest och tycker att jag borde bli sponsrad av pappersindustrin, så många hushållsrullar som jag förbrukat.

Det andra man kan göra när man är sjuk är att mysa upp sig i soffan och titta på film. Det är vad jag tänker göra nu, om inget sjukt intressant inträffar under min soffcamping så återkommen bitchen när hon är pigg och fräsch igen! Med eftertryck på fräsch!

Livets ordare, badpervon och bling bling

Härom dagen fick jag så äntligen min försenade 30 (harkel) års present. Tusen tack Tösabit och S. Ringen är superfin. Ska ha den jämt för den är min på fler sätt än ett.

Ni som läser denna blogg någorlunda regelbundet minns kanske pervot i badhuset. Och det råder inget tvivel om att kopparna står galet i det skåpet. När jag kom dit igår, frågade han om vi varit där förut. Hallå! Ett badpervo med minnesluckor är fan så mycket obehagligare än ett normalpervo. Uäck!

Efter mitt racerträningspass så hamnade jag, Tjillevipp och min bara min S på krogen, helt i linje med min nya sunda stil… Hur som helst… Min S och ett gaypar påbörjade en konversation som följer nu:

Gp – Är det där ”söderböna på hjul”?

min S – Nej, det där är ”Liten bitch i rullstol”!

En helt fabulicious konversationsstart. Samtalet mellan dessa härliga människor kom in på en historia ur verkliga livet som är så sjukt kul att den måste återberättas.

Gayparet har en vän som tidigare varit medlem i Livets ord. Denna vän har i sin tur en väninna som sedan länge använder permobil. Gp:s vän har en mamma som fortfarande är medlem i Livets ord och ser väninnan på stan. Så här lyder mor och dotters samtal som äger rum efter:

M – Sitter Anna-Beda fortfarande i permobil?

D – Ehhh, ja jo…

M – Men vi botade ju henne förra veckan, hon är bara lat!

Helt brilliastic! Det är så roligt att det nästan inte är sant!

Fast det är just det. Helt galet sant.

Alla tror vi på det vi behöver för att klara vardagen. För Anna-Bedas skull hoppas jag att Livets ord botade henne på distans helt i ovisshet för henne själv.

 

”Det är inte tjejen i filmen som skrivit brevet” Anna-Beda är fingerat, ifall nu någon trodde annat.

 

 

 

 

Regeringen rules!

Idag presenterades den nya regeringen. Några fick sparken.
One down, one to go, vi slipper Åsa Torstensson, tyvärr inte den som behövde sparkas mest, Nyamko Sabuni. Människan som jämför livssituationen om man är kortvuxen med sin egen livssituation som kort person. Jag har faktiskt sällan skådat sådan brist på att kunna sätta sig in i andra människors livssituation, som hon har. Ansvarig minister för diskrimineringsfrågor. Känns tipp topp!

Det är väl å andra sidan ingen som sagt att man behöver vara vettig för att få regera.

Ja menar Henry VIII härjade på rätt ordentligt, halshögg några fruar, annullerade några äktenskap och skiftade religioner hit och dit. Å han regerade på i godan ro.

Så kör på Freddie, det är schysst att ge några av pajaserna chansen att överträffa sig själv. Vem vet de kanske gör en Berlusconi…

Jaha vad ska vi kalla det här då?

Jag ska tydligen till Amsterdam, vet inte riktigt hur det gick till, men kul ska det bli.

Har sysslat med det en del på sistone, bestämt mig för saker och sen… Oj då! Den något kontrollfreakade bitchen försöker nog hitta en metod för att förändra sitt liv och det verkar inte bättre än att hoppsanmetoden fått bäst utfall.

Så en del saker som är på G kommer nog förvåna omgivningen, men de är nödvändiga, bitchen vill ju bibehålla ert intresse…

Tror att jag och mina vänner har gjort en klassresa eller så har vi efter 30 (harkel) utvecklat en mycket bra smak. Numer serveras bubbel betydligt oftare när vi ses. I mina mått är det en fenomenal utveckling och from nu även ett framtida kriterium för att ingå i bitchens possy. Nackdelen är att spela spel med fnittriga bubbeldrickare, 10 min för att läsa en fråga, men det är bieffekter man får tåla.

Läskigt och mysigt, eller bara kladdigt!

Idag blev det då av. Jepp här har det tränats. Å en är helt färdig. En gång är ju ingen gång så det är bara att pallra sig iväg i veckan igen.

Det som är lite otäckt med badhus är att det alltid finns någon lite läbbig människa som får den där blicken som fula gubbar i parken får. Det i sig gör en lite motvillig till att dra på sig baddräkten och känna entusiasm inför träningen. ”Brukar ni komma hit på fredagar, då kanske vi ses nästa vecka…”

Å vips så badar vi andra dagar i veckan.

Nu till något jag undrat över en lång tid. Hur och jag menar verkligen HUR kan ”Hanna Montana” vara så sjukt stor. Jag fattar att jag inte är målgruppen, men kom igen, programmet är tråkigt och sången är kass. Ändå får detta alter ego slutsålda konserter. Jag fattar ingenting.  Om någon vet så vänligen delge.

Efter en nyttig start på helgen är det äntligen dags för fredagsmys, med tjillevipp och god mat.  Och ni får bli avis!