Tråk!

Det här inlägget handlade från början om följande:

Lill bitchen börjar bli uttråkad av alla neggotråkiga människor…

Nä får inte äta godis, nä måste träna, nä har inte råd, nä kan inte festa, nä får bara äta kolhydrater, nä tycker inte om att ha roligt, nä är bara en tråkig jävel.

Helt ärligt! Är lill bitchen den sista livsnjutaren? Eller vad är det frågan om?

En är långt ifrån lyckligast i stan, men kom igen! Livet har ju en tendens att var rätt sugit utan bidrag från en själv, så why not make the best of it… är min livsfilosofi.

MEN

så fort lill bitchen yppade minsta antydan av tråk, så visar de högre makterna att: tycker du att du har tråkigt…

Just you wait…

Och vips sitter hon i tokiga torsdagens gryningsljus på öron-näsa-hals akuten efter ett tacochipsfiasko och tänker att: jo uppenbarligen kan man ha tråkigare.

Kanske gör alla andra rätt i att hålla sig sådär konstant lagom tråkiga???

men medan lill bitchen kontemplerar över denna fundamentala livsfråga, trycker hon i sig apelsinchoklad, undviker att träna, spenderar trots kraftigt köpstopp, vardagsfestar så fort någon säger aw och har en kolhydrats- och mejeridiet.

I huvudet hör hon visdomsord viskas…

Emotional intelligence begins when you feel what you feel without labels or evaluation.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: