Faktiska kostnader

Det finns ett otal epitet en skulle kunna applicera på myndigheten Försäkringskassan utan att vara i närheten av att tala osanning eller vara förolämpande, fast Lill bitchen ska inte göra det just i detta inlägg.

Det hon ska säga nu är egentligen inget nytt inslag i debatten, utan mer ett uttryck av att vara smått ställd och ordentligt frågande. Så alla som sitter inne på praktiska lösningar som är begripliga för att gå vidare i sitt liv som assistansberättigad, kom ba kom!

För vissa kommer detta inlägg vara kognitivt otillgängligt, men oroa er inte, i detta specifika fall tillhör ni en majoritet, så passa på att se det som sjukdomsvinst och njut…

Here goes!

Vad är meningen med avräkningsperioder var 6e månad om avräkning ändå görs varje månad?

Varför måste förhöjt belopp detaljredovisas, när det redan är beviljat?

Hur kan faktiska kostnader bara vara faktiska till en viss gräns?

Vem ersätter den faktiska kostnaden som åläggs den som erhåller assistansersättning att administrera de faktiska kostnaderna som ersättningen medför?

När är det tänkt att FKs hantering av assistansersättningen ska bli kognitivt tillgänglig?

Varför är FK bakåtsträvare när det gäller digital signering?

Med en stor skopa flax, så kanske någon kan tillhandahålla lite faktisk klarhet. Skulle vara trevligt variation till FKs alternativa fakta!

Annons

Ondskans verktyg!

Det korrekta namnet på Försäkringskassans vägledning för assistansersättningen!

Idag kom den:

http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/f581f3a9-265d-4cac-9efc-4eba3c0d28f8/vagledning_2003_06.pdf?MOD=AJPERES

I den beskriver FK bland annat de grundläggande principer i handikappreformen:

Handikapputredningen slog fast olika grundläggande etiska principer om människans lika värde från den humanistiska människosynen, dvs. respekt- en för människovärdet. Den innebär att människan alltid är en individ med ett värde i sig och att detta inte förändras av funktionshinder. De grund- läggande principerna i handikapputredningen var självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och helhetssyn (SOU 1991:46). Principerna skulle vara bärande i alla insatser och verksamheter som rör personer med omfattande funktionshinder:

• Inflytande på alla nivåer för enskilda med omfattande funktionshinder medför en möjlighet att utöva ett aktivt medborgarskap.
• Tillgänglighet har en vidsträckt betydelse i fysisk, social, psykologisk, ekonomisk och organisatorisk bemärkelse. Livsvillkoren för personer med omfattande funktionshinder påverkas av var och en av dessa aspekter på tillgänglighet och den samverkan som finns mellan dem. Alla aspekter är viktiga i en samhällsgemenskap som omfattar alla.
• Begreppet delaktighet avser ett aktivt deltagande i samhällslivet där människor med omfattande funktionshinder har medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
• Kontinuiteten i stödet är en viktig del eftersom det förmedlar trygghet. Man ska kunna hysa tilltro till att insatserna varar och att tillvaron är överblickbar både i ett kortare och i ett längre perspektiv.
• Helhetssynen innebär att personlig integritet och individualitet respekteras. Helhetssynen medför också att stödet ska planeras och ges med utgångspunkt från den enskildes hela tillvaro för att den ska fungera.

För övrigt det enda bra utav 276 sidor.

Det som skapar den absolut sämsta stämningen mellan Lill bitchen och FK är redogörelsen av en rad begrepp de själva inte begriper eller arbetar utifrån nu längre.

Varför ha med en redogörelse för hela essensen av assistans, när det inte längre har något värde? Vad spelar det för roll att handläggaren förstår grundprinciperna för vad de arbetar med, när de 275,5 sidor framåt, får instruktioner i att ignorera det fullständigt?

Kontinuitet och helhetsyn byter på ett magiskt sätt innebörd under 276 sidor eller egentligen inte ens det. De blir helt urholkade.

Låt bli att använda begrepp ni så uppenbart inte vill ta till er, för det är bara bespottning och det är det sista som behövs i en vägledning från FK. Det är inte PK, det är inte att blidka de som utöver handläggarna läser vägledningen, det är äckligt!

Det är ondskans verktyg!

Allt är inte bebisgos!

Denna vecka har bebisgoset maxats. Helt nya nivåer. Det har varit Jennie, Saga och helfärska Holger.

De är så mjuka å goa å lattjo att göra glada å mestadels supermysiga, men fan va det är mycket meck det är med bebis, hela tiden, verkligen hela tiden.

Det är så inget som Lill bitchen tänker satsa på, än på ett tag, om alls. Visst hennes barnagillande har ju ökat de senaste 15 åren, men barn är fortfarande ett krävande småfolk. Mycket handlar nog om att det är bebisar överallt just nu, det nästan kryllar av dem och som sagt det är mysigt för det mesta, men vissa ställen är zoner som behöver bli fria från bebisfokus.

Bebisar behöver inte vara på restaurang vid midnatt. Kom igen föräldrar gå hem och sov, ni är också trötta då. Vyschamarathon hör inte hemma på krogen.

Bebisar behöver inte bytas på, inne i restaurangen eller dylikt. Använd toaletten, rummet funkar till det också.

Bebisen behöver inte höra vad du handlar precis i kassan. Det kanske är superspännande för bebis, men inte för någon annan i kassakön, ta det senare.

Lill bitchen inser att det kanske kan te sig som om hon inte är särskilt pro bebisar med detta inlägg, men det borde finnas bebisregler i nivå med ”Skaka inte bebis!”. För även om bebisar är mjuka å goa å lattjo att göra glada å mestadels supermysiga, är inte allt bebisgos!

Och det är mer än ok ifall hela ”familjeliv” hatar Lill bitchen nu, hon tar det som en komplimang.