En helg i september

Ibland är det läge att stanna upp och omfamna att man tycker om sin soffa… Jag har bott i den i helgen. Tittat på film, spelat dataspel, shoppat online och läst, är vad jag gjort.

Nja riktigt så mysigt behöver jag inte ha det en hel helg, men min fysiska farkost började känna sig lite trasig, så det var vila som gällde. Det är inte så att jag direkt kan undvika tokförkylning/lunginflamation/cirkus SöS två gånger om året, men jag vägrar hamna i det läget innan vintern. Om det är stövelförbud för lilla fashionistabitchen fram till oktober för att det fortfarande är ballerinasäsong, så är det satan i gatan steglingsstraff på att bli sjuk före november.

Så honung, c-vitamin, vitlök och/eller echinacea you name it, just nu kör vi på whatever works. Och, inte att förglömma, favoriten desinfektionsmedel!

För att koppla inlägget till temat för bloggen, så är det kanske underförstått att snorande, snörvlande och hostande individer som inte håller sig hemma när de är sjuka utan promenerar runt som sanitära olägenheter fördöms kraftigt.

Annons

Expedition, utflykt, tur, tripp eller resa

Det blev strejk i Frankrike och jag fick försöka baila ut min vän ur landet. Fyra dagar senare kommer man tydligen hem om man flyger lågprisflyg. Inte för att jag eller mina vänner har något emot att förlänga semestern, men problemet är att vi brukar ha tokslut på cash. Så efter visst trauma fortsätter vistelsen i landet där vin är billigare än vatten, vilket är lite plåster på såren om man nu är fast.

Apropå expeditioner så såg jag en dokumentär om Dubai. Det är ett ställe med way to much icing on the cake. Det verkar vara ett ställe som är så strange att det behöver upplevas, ungefär som Las Vegas, nästan lite overkligt.

Jag är löjligt sugen på att resa bort, på gränsen till att en do over i Falköping känns tilltalande. Ja ja, får se till att skrapa den där trisslotten så jag inte storknar innan det är dags för New York igen.

Och i väntan på en riktig resa tog jag en nostalgitripp till Krambjörnarnas land, de kan få vem som helst att må bra!

Landet gick till val…

och så vart Sverige främlingsfientligt… Well done!

I helvete heller!

Några äckliga människor (sorgligt nog är de det, människor) har förpestat Sverige. Om någon ska tvingas lämna landet tom planeten så är det dem som ingår i eller röstat på SD och Svenskarnas Parti. Exempelvis 102 invånare i Grästorp.

Flytta till en obebodd planet, ägna er åt inavel och dö ut fort som satan.

Låt oss som uppskattar mångfald, behålla jorden för människor, som inte är rädda för att se annat än sin egen spegelbild i den vi möter.

Hoppas att den dagen då ni främlingsfientliga behöver asyl aldrig kommer, för var ska ni ta vägen då? Hell maybe?

Do you want a piece of me?

Okej, det har nog inte undgått någon att jag inte har några problem med att uppskatta uppmärksamhet, men även jag har en viss gräns.

Det här med människor man aldrig träffat och knappt vet vilka de är, som vill bli vän på ”fejjan”. Vad är det? Varför?

Uppenbarligen så inser jag inte min egen dragningskraft. Om ni där ute tycker det är glasklart så får ni gärna förmedla det på ett pedagogiskt sätt, gärna skriftligen. För det här är beyond me.

Om jag hade varit känd så fine! Då kanske jag skulle vara med på banan. Men, med tanke på att kändisskap också innebär festinbjudningar, goodie-bags och en schyst lön och I ain’t seeing any of that, så är jag fortfarande lost.

Nu kanske ni tycker att jag lyxbitchar, men jag tycker faktiskt att sådant beteende är lite stalkervarning.

Hett tips om man vill ingå i bitchens entourage. Hälsa och konversera, live, brevledes eller ring. I alla fall om du är vuxen för då vet man hur det gick till innan facebook-eran!

Sångfågel

I helgen såg jag för första gången filmversionen av Mamma Mia!

Kan någon förklara poängen med att göra musikal utan folk som kan sjunga? För det där var ju bara skräp.

Nu har hela Idolcirkusen dragit igång och alla tror helt plötsligt att de kommer bli nästa megastjärnan. Killen bakom disken på Espresso House tex bjöd tyvärr på sång och förpestade fikan. Kan folk inte nöja sig med karaoke. Om man sjunger hellre än bra, då håller man sig till duschen.

Bara för det så bjuder jag på min ”sjunga för att djävlas med omgivningen” sång. Dock inte framförd av mig, lillbitchen vill att folk ska fortsätta läsa denna blogg.

I feel pretty

Torr och förbannad

Jag har gjort en sundhetssatsning! Äta fler måltider och träna. Så jag iväg till simhallen med tokbestämd inställning.

Nä men liftjäveln ner i vattnet var paj. Det vara bara att åka hem med den snustorra badankan. Ett fett antiklimax! Å tydligen är tomtarna som kan lösa detta långtidssjukskrivna, så det lär ju inte gå fort nej.

Så de högre makterna är helt på min sida att det är emot min natur med käck fysisk aktivitet.

Mer dekadens för lillbitchen.

Några andra som behöver träna är vissa HK-förbund. Träna sitt intellekt!

Det finns dem som är så fruktansvärt oupplysta att de är villiga att sätta ”Ansvars- och finansieringsprincipen” helt ur spel för att öka tillgängligheten och användbarheten.

”En av de grundläggande principerna inom svensk handikappolitik är den så kallade ansvars- och finansieringsprincipen. Den innebär att varje sektor i samhället skall utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionshinder. Kostnaderna och de nödvändiga anpassningsåtgärderna skall finansieras inom den ordinarie verksamheten.”

Om man inte har förstått att denna princip är en grundbult för tillgänglighet och för människors lika värde, då har man fan inte inom HK-rörelsen att göra!

Gör er själva och omvärlden en tjänst och försvinn med er!

Ifall det råder tvivel, så är bitchen duktigt förbannad nu!

Rullehundar och panikknappar, i ett och samma tryck.

En av de roligaste sakerna med att återgå till jobbet är att träffa de arbetskamrater som har lika rå, cynisk humor som en själv. Det brukar mynna ut i det ena och andra. Vissa delar av detta inlägg fick sin inspiration i återseendet.

I somras visades ett inslag på nyheterna om skadade, amputerade hundar som tar sig fram med rullstol. Veterinärförbundet gick ut och sa att det inte är ett värdigt liv för en hund. Ehh… Hur menar ni nu? Varför inte? Om hunden är glad och mår bra…

För gummistövlar och väskor är värdighet för dem…. Hmmmm

Nästa sak är panikknappen på RFSU:s hemsida. En knapp som gör att man slängs ut ur sidan, till google. Hur kul som helst. Man kan också radera alla spår av närvaro. Tydligen är det kymigt att söka sexualinformation. Fast å andra sidan finns det  människor som säkert tycker att DHR borde ha en panikknapp, för att det är kymigt att visa sitt medlemskap.

Några andra som har en panikknapp är bris. Det är helt rätt och smart! Att utsatta barn kan söka hjälp i hemlighet och genom det kanske undvika mer utsatthet. Tack för det.

Utöver ovanstående så vill lillbitchen dela med sig av sin nuvarande favvolåt. Underbara Robyn!

Hang with me