Inte bara liten…

….utan mer frusen än hela Antarktis. Fy fan! Jag har inte beställt det här!

Förutom att man fryser hela tiden så måste man samtidigt klä sig som ett missfoster för att inte få hypotermi. Typ så här:

Sedan har jag en funktion på mössan som gör att man ser ut så här:

Varför? Hur använder man den?

Såg för övrigt ett klockrent citat i en lunchrestaurang idag. ”Efter att ha gått på diet i två veckor, så är det enda jag har förlorat fjorton dagar utav mitt liv”

Och eftersom mängden underhudsfett kan vara avgörande vid hypotermi, så tänker jag äta massor, gå i ide och komma ut lagom till att det är dags att fundera ut hur jag ska förhålla mig till beach 2011!

Julklapparna kan man lämna vid sängen, så kan jag varva paketöppning med påskäggslänsning så att lilla heta bitchen börjar beach 2011 med goda utsikter!

Om ni även läser Fredrik Granaths blogg på den grymt bra webb versionen utav SHT, så kan ni se att vi är fler som ogillar vintern. Sist vi sågs, kom vi fram till att Trafik kontoret borde betala varje resa som man åker med färdtjänst/taxi på grund av oframkomliga gångstråk eller att de finansierar att man utlokaliserar sig själv till valfri ort under vinterhalvåret. För guds skull! Hur många vintrar ska passera innan ni får arslet ur vagn och skottar trottoarfan regelbundet. Landstinget borde prygla upp er för att ni ökar färdtjänstkostnaderna. Och ni själva borde få husarrest varje vinter precis på samma sätt som jag, för det konceptet har ni uppenbarligen inget problem med!

Eller så kan ni åtminstone använda arbetstiden ni inte lyckas uppnå det ni ska på kontoret inför vintrarna till att ta en spade och gå ut och skotta med er!

Å våga inte gnälla! För ni har faktiskt blivit erbjudna alternativ, det är fan mycket bättre än det ni erbjuder mig. För sist jag kollade stod inte ytterligare utanförskap med på tio-i-topp listan, över saker jag helst blir utsatt för.

Annons

Svunna tider, tokiga tider och lite PK med miljöfrågor, resultat av Tokig torsdag månne…

Lill bitchen är långt ifrån miljöaktivist, ja alltså hon är tveksam aktivist generellt sett, men följande saker gör mig riktigt ledsen i miljöhänseende:

Jag fördömer att manifestera en åsikt genom våld. Fast… En snubbe tuttade på en bilhandlares affär to make a point, fel… Absolut! Vad som är än mer fel är att i USA klassificeras detta beteende som eko-terrorism och ger 23 år i fängelse. Eeeeeeh! Han kom förvisso ut efter 10 men eeeeeeeeeh?

Alla förfasas över oljeläckan utanför USAs kust. Med all rätt! Skit BP! Men… Utanför Afrikas och Sydamerikas kuster har det i över tiotal år pågått mindre men konstanta läckage! Hur många känner till det?

En blir bedrövad! Men… det här är inte liten bedrövad… äsch vid det här laget borde ni fatta.

Tokiga Torsdan är ett koncept som min vän Tösabiten körde igång med för ett tag sedan, å jag gjorde som vanligt enligt vad hon skulle säga, tog över och gjorde om till eget koncept. Tillägas bör att hon introducerade epitetet ”liten bitch i rullstol” som en beskrivning utav mig som hon tycker ligger närmare sanningen än min egen ”full av charm och mys” benämning”.

Konceptet är trots visst sidospår, att dagen kan bli vad som helst, när som helst, hur som helst och du avgör själv på vilket sätt det är tok, beroende på känslan du får. Tokiga torsdan är som många redan vet, något av ett favorit koncept.

Hade tidigare ett annat favvokoncept som tyvärr inte blev så långlivat. Jag var oerfaren??? och yngre då. Det hette ”Shit Pommes frites”. En shotslek där man sveper valfri shot, biter av med Pommes frites som har kallnat och säger ”Shit pommes frites”. En riktig partyhöjare om så bara för en kväll! Dä va tider dä!

 

Uppdrag, att alla får ligga eller bara fantasy…

Imorgon är det dags för ett avslut. From imorgon har jag bara ett förtroendeuppdrag på fritiden kvar, för DHR, det som vice ordförande i Stockholms avd.

Det jag lämnar imorgon är ordförandeskapet i utbildningsnämndens hk-råd. Jag gör det dels för att jag hållit på i 6år och dels för att skolfrågorna känns avlägsna nu.

Jag har beslutat att avsluta nästan alla mina ideella uppdrag för att jag inte har den tid och det engagemang för att göra ett så bra jobb som ett förtroendeuppdrag kräver.

Dessutom har jag roligare saker som jag vill ägna tid åt….

Som exempelvis bubbel, bubbel med vänner, resor, resor med vänner, resor, killar/män, vänner utan bubbel, shopping och … ja just det resor!

Utöver det ska jag läsa ut fantasy sviten på 11 böcker… är kvar på bok 4. Tre månader senare har jag lyckats ta mig igenom två kapitel till, de tre första böckerna tog 1 vecka vardera.

Parallellt lär jag mig nu hur man ska gå tillväga för att alla ska få ligga!

Favvotips 1: ”Du behöver inte föreställa dig och försöka komma på sanslöst fascinerande samtalsämnen bara för att du pratar med en långsamt exploderande supernova vars ljussken är som att stirra rakt in i solen.”

Hur inspirerande som helst!

Det sjuder i grytan!

Har igår haft en supermysig kväll med mamman och familjen I. Vi åt god Bouef Bourgignon, spelade spel och drack massvis av gott vin. Något jag hoppas att vi gör om snart. En toppenavslutning på något som i övrigt var en riktig skitvecka. En snabbsammanfattning: för lite sömn och för mycket skit.

Om man ser till omvärlden, så har assistansreformen varit i blåsväder igen. På något sätt är det ett tacksamt system att utnyttja. Det gemene man aldrig kan förstå är vilken enorm betydelse assistansen har, för att kunna leva ett värdigt liv. Att så när man kan, leva som andra och hur extremt komplex frågan är, då man som i behov av assistans 24 timmar om dygnet, inget högre vill än att kunna leva utan att vara beroende av andra och hur livrädd man är, att omvärlden är villig att ifrågasätta ens existensvärde genom att ändra förutsättningarna.

Det de få som utnyttjar systemet inte inser, är att de inte bara förskingrar statens pengar, de använder min existens som bricka i sitt fula spel och att det får förödande konsekvenser för betydligt många fler.

Lill bitchen tillhör dem som inte är direkt orolig, utan jag är snarare pissed att det alltid är baksidan av reformen som lyfts fram och människor som inte har någon koppling till personer med funktionsnedsättning är helt clueless inför vad assistans innebär.

För att ha assistans är fan inte ett lifestyle choice!

Att vakna upp en morgon och se ut som Alicia Keys det är däremot absolut ett lifestyle choise, bara så ni förstår skillnaden!

 

Sömnbrist, solresor och SAS…. Fy fan vilken keffig titel! Ett riktigt lowpoint!

Bloggberoende någon? Inte riktigt, men man har som lite tid över när man sovit i genomsnitt 2 tim/dygn i flera dagar. Ens sociala liv blir något lidande, en lill bitch med sömnbrist har nära till hands att bli en kollosal bitch med grinattacker med ojämna intervall. Så nu är taktiken att efter jobbet hålla sig hemma och i bästa fall oavsett var, somna.

Idag var jag på möte på Stockholms ondaste konferenscenter, Arlanda. För man vill ju gärna se förväntansfulla resenärer på väg bort eller solbrända bakpackers på väg hem. Nä, det vill man minsann inte!

När jag nu var där kom jag att tänka på när jag en gång för länge sedan, stod vid SAS-disken och livligt diskuterar skicket på min kraftigt demolerade liftväska, som man när man reser, är galet beroende av.

Så här löd samtalet:

SAS farbror: Ja hjulet är trasigt, det står här i pappret.

LB: Nä det är inte trasigt längre, det är av. (vi har alltså anmält det en gång på utvägen och på hemvägen är skadan alltså värre.)

SAS farbror: Ja det står här att det är broken.

LB: Det är inte BROKEN! Det är OFF!

SAS farbror: Jag kan skriva att det är totally broken, om du vill.

Var på jag ger upp och säger att oavsett trasighetsnivån på väskeländet så vill vi få in den till stan. Då nästa oöverstigliga Kilimanjaro drar igång och jag fick försöka få SAS farbrorn att inse begränsningarna med färdtjänst kl 23.00.

Efter x antal turer betalade SAS min nya stryktåligare likkista till väska som även skulle kunna vara skyddsbarriär i Gaza så mycket våld som den tål. Min approach var, betala 4000 pickadoller nu för en ny väska och bli av med mig eller betala reparation varannan månad.
De valde smart nog en ny! Som sagt den tål stryk men den är inte smidig som en aftonväska, inte någon stans!

Nu börjar bokstäverna se konstiga ut…

Sova!

Bonusbitch!

Har hon inget umgänge eftersom hon bloggar nu igen? Jo det har hon men hela nästa vecka kommer det vara tight om tid och eftersom jag har en bredbandsleverantör som ransonerar, så får man passa på.

144 dagar kvar till uteserveringarna öppnar! Så lyder Norwegians nya kampanj och jag håller med. När man ätit sin dos av lussebullar, ischoklad och ål, druckit färdigt julmusten och snapsen och fått sina julklappar, då kan vintern vara över.

Samma kampanj säger 1/3 mörker. Tycker staten borde införa ett resebidrag till solen för rörelsehindrade kvinnor, födda 11 augusti, med förnamn på K, boende på Södermalm. Och för er som tycker att målgruppen är något snäv så sök medel ur en stiftelse så får ni se. Hade den typen av subvention funnits så hade lill bitchen varit mindre bitchig och full av charm och mys.

För att hålla vinterdeppen borta så kan man spela musik på högsta volym och fuldansa i vardagsrummet. Och eftersom det här är ett bonusinlägg får ni några bonuslåtar att börja er ”vinter-är-tokigt”- stund. Så när det bär emot så kör på. Nu tänker ni säkert att det är riktigt illa med bitchen. Hon har gått och blivit käck! Nä! Det är bara en del av överlevnadsstrategin! A drick mycket champange, B tokdansa, C umgås med tokiga vänner. Och om någon betalar, åk härifrån!

Shiny happy people

Good song

L\’Amours Toujours

500 miles

Single Ladies

Om du tycker att det fattas ett klockrent bidrag till vinter-är-tokigt-musiken så släng in en länk i kommentarerna.

Trött…

Idag var jag på ett möte där vi pratade om fenomenet ”shared spaces”. Ett område där gångtrafikanter, fordon, planteringar och annat shit ska samsas om ytan. Detta fenomen sprids som en löpeld och stadsplanerare skuttar av förtjusning medan handikapporganisationerna försöker styra upp vilda västern. Samtidigt trycker klåparorganisationen SKL upp en infoskrift om Shared spaces utan konsekvensanalys för sina invånare. Ibland blir man TRÖTT!

Ibland blir man också trött på att frågor gälland personer med funktionsnedsättning aldrig mainstreamas. Nu senast idrottsgalan, särskilld kategori, särskilld jury, men värst av allt, du får inte nomineras om du inte tävlar mot andra med funktionsnedsättning. Jag trodde idrott handlade om den personliga prestationen, enskillt eller i grupp och att det är det som idrottsgalan vill premiera. Antingen är man elitidrottare som presterat något värt att uppmärksamma eller inte. Case closed! I alla fall enligt bitchen.Lillbitchen är INTE en idrottare på någon nivå, ifall det var oklart, hon är på sin höjd åskådare.

Ibland går det för långt och man blir fullständigt utmattad. När badrumsspray ska ha utseendet av en ful sten för att kunna smälta in naturligt i inredningen, eller när man ska bära med sig bindan i designat etui, då orkar inte ens lillbitchen säga mer.

Ni får däremot en bild för att fullt ut förstå.

Schack, Matt!

När internet inte funkar och man blir tillräckligt putt så börjar man kolla in vilka spel som funkar utan uppkoppling. Schack är ett av dem. Jag har torskat stenhårt och är superdålig. 50 partier senare så har jag lyckats få två till remi, annars förlorat så det visslar om ett. Men envis som jag är så kommer jag nog inte sluta förrän jag vunnit en gång. Å efter det kommer jag nog aldrig mer spela.
Vill också tillägga att jag aldrig spelat. Hej, 32 år och i helgen blev jag av med min schackoskuld. Undrar vad som ska checkas av härnäst på listan… Kanske twister.

I övrigt så har det varit familjemiddag och gravbesök i helgen. En gång om året brukar familjeträffen innehålla en teaterproduktion på ca 4min med 3 repliker med varierande humörsvängningar från 5åriga huvudrollsinnehavaren. Publiken som alltid är lika roade är mycket förväntansfulla redan nu inför nästa år.

Vill också delge att det kan vara nog så jobbigt att hitta på kyrkogården på dagtid, men i mörkret blir man alldeles matt. Några hade tom tappat bort sin bil… Ha Ha Inte vi…

Hur som helst så var det väldigt fint med alla tända ljus, så om man känner som jag, att det tar emot att åka dit så är allhelgonahelgen ett tillfälle som kan göra det hela lite lättare. Att jag hade mardrömmar hela natten efteråt är en bieffekt som behöver gå över.

Även om lill bitchen allt som oftast är bitchig så blir också hon lite ledsen ibland…

Fast hon kommer definitivt vara tipptopp till 1års kalaset!

Friend or foe?

Hade bästa kvällen på länge igår. Var med fyra underbara brudar på ett utav mina favvohak. Snyggt, god mat och lite New Yorkigt, Kungsholmen uppfyller alltid förväntningarna.

Just nu känner jag verkligen att mina vänner bidrar oerhört till mitt välbefinnande och jag är oerhört glad att jag har de vänner jag har.

Anledningen till att bloggen blivit lite sinkad på sistone är för att skitBahnhof i två veckors tid levererar lite när de känner fört. Och har man otur så bloggar man då, å sen, när det nu är, är ens skriftliga kreativitet något i ofas. Men på fredag ska de få lära känna lill bitchen…

De som redan känner lill bitchen är välkomna att fira bloggen på ettårskalas i december, om du vill bubbla och bitcha i grupp kommer info om den grandiosa tillställningen publiceras på fejjan inom kort.

So be there or be square!