Drömmen om att bo utomlands har liksom inte riktigt fadeat som den brukar efter resor.
En kompis frågade härom veckan hur lill bitchen mådde. Svarade, vill flytta härifrån.
Som respons sa hon bara, gör det då!
Är det så enkelt?
Eller är drömmen bara ett symptom på bristande trivsel i tillvaron. Lill bitchen är ju känd för att ha en klar uppfattning, så hela känslan av ”va fan vill jag då”, är relativt sällsynt och irriterande. Oftast löser det sig med eget kontemplerande, men nu svävar tankarna mest runt som otydligt fluff.
I väntan på att själ, hjärna och hjärta ska leverera ett ”tada!” sneglas det på bokhyllan och konstateras att man kanske tänker bättre någon annanstans…