Boston dag 5

Nu har solen kommit till Boston, och med den den årliga tokbrännan. 14 liter kortisonsalva och solskyddsfaktor 100 så hoppas lill bitchen att de slutar se ut som att hon har en tomteröd cardingan på sig. Imorgon är det dags att fara hem. New York here we come!

Boston dag 1

Surprise! Det här hade ni inte väntat er. Efter en fartfylld färd med tåg är vi här i fantastiska gulle Boston. Har redan hunnit med en partystore, varit taxi expert och varit på amerikansk familjerestaurang.

Men efter lite bubbel väntar nu annat.
På återseende.

Wiiiiiiiiiiiieeee!!!!

Inte många dagar kvar nu…

Här ska packas, packas om och göra omgivningen smått galen, så att de tycker att det ska bli skönt att få lill bitch paus… Då kan man vara kvar längre med gott samvete…

Många undrar om det finns någon plan för resan. Det gör det. Utöver total hängivenhet åt dekadens, så finns idéer om att lägra en irländare i Boston, en rik amerikan i New York, lite shopping och kanske, kanske en båttur under broarna. Blir det tid över kanske det blir dans på lokal…

Men hur som helst ska ni inte misströsta. Även om det blir lite glest med inlägg under ett par veckor, så kommer lill bitchen tillbaka. Må hända som liten bitch i rullstol i Boston/New York, men minst lika liten, lika bitchig och lika mycket i rullstol!

Annons

Jag trivs i mitt universum. Gör du?

Nä lill bitchen ska bara inte hålla på och kommentera på artiklar, hon ska hålla sig till bloggen. Anledningen är att hon inte vill associeras med alla de idioter till åsiktsmaskiner som finns där ute. Min förhoppning med denna blogg är att förmedla lite perspektiv på hur det är att leva med en funktionsnedsättning och just nu ser det ut som jag lär få hålla på ett tag…

Många har svårt att få polletten att trilla ner.

Lill bitchen börjar ledsna ur nu. Ordentligt!

Parkeringsplatser, bilstöd, sjukersättning, assistans, bostadsanpassning, hjälpmedel, ramper och hissar och en del andra grejer ÄR INTE GRÄDDFIL, är inte bonuspoäng som man tjänar in. Det är insatser som ger mig en sportslig chans att leva som du. Det är inte okynnes utnyttjade förmåner som du inte får ta del av. Du kan köpa en skruttig bil, köra den som den är, bo var och hur du vill,  jobba med vad du vill, gå in var som helst och gå på toa själv. Vill du byta?

Jag tror faktiskt inte det. Det handlar inte om att du ska ha sympati för mitt miserabla liv. För tack vare insatserna nämnda ovan är det inte miserabelt. Det är många gånger knepigt och surt, men inte miserabelt. Du måste börja förstå skillnaden och sluta se dig missunnad. Det är inte en lyx du är utan. Det är en möjlighet om du behöver.

Livet är en fucked-up historia som det är, för alla. Vi vill väl då, att när det finns insatser som ger likvärdigheten en chans, pusha för det. För det är i alla fall ett universum jag skulle trivas i.

Kväll i kungsan

Okej skidAnna har fått en ny bästa kompis i Erik Saade. Pucko nr 2 som tycker att det är ok att parkera på hk-parkeringen för att han är ett jäla latas. Som sagt man behöver inte vara smart när man är känd. Hoppas han åker ur i försöken.         

Var i kungsan ikväll för att titta på när min bara min S dansade. Coolt det hade lilla bitchen aldrig ställt upp på.

I kungsan var även ett fyllo som försökte dansa med. Han försökte också bli närgången med lilla bitchen. Först så var det lite obehagligt, även om fyllon ofta gillar mig och jag är van, men å andra sidan är det skönt att veta att någon fortfarandeär intresserad…

Lill bitchens weekly

En helt vanlig lördagskväll.  Efter att ha gjort en dagsutflykt till stormarknaden för att dämpa den sociala fobin som kickat in som resultat utav en veckas husarrest. Då kan jag sammanfatta veckan till följande:

Har sett den absolut sämsta filmen någonsin. Chiuauan från Beverly hills. En film med talande hundar med bakgrundsmusik av Enriqe Iglesias. Skrattade i en kvart i ren panik över hur sämst det var. Och jo jag fattar att jag inte tillhör målgruppen.

Har som förberedelse inför resan botaniserat i gamla amerikanska magasin. Dessa innehåller mycket reklam. En för tamponger, där en kvinna räcker över ett paket till en annan kvinna. På paketet står det ”Mother natures monthly gift”. Man får säga mycket om hur fantastiskt det är att vara en reproduktiv varelse, men det här är to much.

Hade ett upplyftande samtal så här lagom inför festivalsäsongen om att lill bitchen skulle ha en alternativ festival, en fördomsfestival. Hur kul som helst. Man ska vara tokfördomsfull i en vecka, så man får den ur systemet. Självklart är idén lanserad av storebror bitch. Han konstaterade att lill bitchen förmodligen  skulle bli rätt så ensam, men som den kärleksfulle bror han är lovade han att begära tjänsteledigt hela sommaren för att vara festivalgeneral och ha ett öltält i trädgården. Ni som är på är välkomna att höra av er.

Trots en trist förkylningsvecka, så har lill bitchen en bra magkänsla inför sommaren 2011. Men först Boston, New York! ;D

Bröllopsyra, förkylning och annat som gör en jävligt trött…

Tråkigt, det är ett sätt att sammanfatta det utomordentligt händelselösa engelska prinsbröllopet. Begreppet ”stiff-ased britt” kommer också till pass. Viktorias var rena nöjesprogrammet i jämförelse. Kate hade dock en fantastisk klänning och tärneklänningen var superfin den med.

Tråkigt är också att vara förkyld. Man är vimsig i kolan och orkar enbart med dagtv som är långt ifrån underhållande eller tv-spel.

Men mitt i allt detta ramlar man på följande artikel:

”Rullstol olämpligt på nattklubb”

Två rullstolsburna kvinnor som ville roa sig i Stockholm sms:ade till tjänsten 118 100 för att få tips på handikappanpassade krogar.

”Vi tror inte att en nattklubb är någon vidare lämplig miljö att vistas i om man sitter i rullstol. Nattklubbar har ofta ganska dämpad belysning och rullstolen skulle därmed kunna utgöra en fara för de andra gästerna”, löd svaret, rapporterar Metro Stockholm.

– Det var inte så bra formulerat, erkänner vd Mikael Benckert.

Först blir lill bitchen helt mållös… Hur menar de nu???

Fast det gick över.

Vi är inte små pysslingar som är osynliga i mörker och bits på dansgolvet… Idioter och sen när blev 118 100 moraliska väktare av säkerhet? Sedan när besitter de kompetensen att avgöra vad som är säkert eller inte. Som för övrigt är helt ovidkommande. De ville ha tips på tillgängliga ställen, nada mas! Om ni inkompetenta idioter inte vet svaret, säg vet inte eller knip käft!

Å Mikael Benckert, helt seriöst. ”Inte så bra formulerat”… Om du vill framstå som ett fullfjädrat pucko så by all means… men ett ”det här är oerhört pinsamt och vi ber om ursäkt för vår felaktiga och kränkande formulering”, hade framstått lite bättre. Fast det förutsätter att du förstår att det handlar om att  du genom det du sagt, bidrar till att förmedla en djupt kränkande syn på människor med funktionsnedsättning. Vilket du uppenbarligen inte gör.

Jag hoppas att ni i krogbranschen uppmärksammar detta och betackar er tjänster från 118  100, med en enda motivering, att ni faktiskt vill ha kunder.