I denna blogg har tidigare konstaterats att livet med personlig assistans inte är ett livsstilsval. Utan det är ett medel för att kunna ha någon typ av oberoende och självständighet och faktiskt det man kan kalla för någon typ av liv.
Under torsdagens utfrågning i Socialutskottet var myndighetssverige generösa med att upprepa det inövade mantrat ”fusk, oegentligheter, överutnyttjande och avancerade bidragsbrott”
Inte ett dugg otippat för oss som varit involverade i debatten. Inte ett dugg otippade är heller ledamöternas puckade frågor som bara belyste hur de inte alls har koll på läget. Som i överhuvudtaget.
Det som ändå stannade kvar efter dessa timmar av mitt liv som jag aldrig kan få igen, är hur det så rakt ut är ok att kategoriskt förutsätta att alla assistansanvändare är latenta bidragsfuskare. Som att vi har ett tvångsmässigt beroende att utnyttja ersättningssystemet.
För att det är ju inte så att ersättningen delas ut efter en specifikt upprättad process?
Att det görs en bedömning om ersättning som en myndighet säger ja eller nej till?
Att det dessutom går att bedöma om en högre ersättning som en myndighet sagt ja eller nej till?
Att en sedan har ett ja i sin hand, som sedan verifieras månadsvis?
Att det dessutom verifieras på krona och öre månadsvis.
Trots detta är vi assistansanvändare som kollektiv lömskare än någonsin skådat och vill inget hellre än att fuska och överutnyttja. Det är det alla egentligen vill, det här med att leva som andra är bara en utomordentligt kalkylerad förevändning för att ordentligt sabotera och underminera statens självutplånande goda ersättningssystem.
Som Emma Henriksson smart insinuerade så finns det andra ersättningssystem där myndigheten aktivt uppmanar till nyttjande, fast då är ju mottagaren givetvis inte en diabolisk assistansanvändare, så det är ju såklart inte ens jämförbart…
Eller?
Är det inte läge att när det gäller assistansersättning att Regering, Riksdag och myndigheter gör om och gör rätt i sin retorik och utgår ifrån principen om oskyldighetspresumption?
Bara en oskyldig tanke liksom…
Litenbitchirullstol's Blog 