She’s back ish…

Nä, hon har inte dödat bloggen. Livet består bara av så mycket mer och dessutom så är Lill bitchen rätt frekvent omgärdad av idiotiska påfund, att det kändes som kvicksand att försöka urskilja vilket som skulle utgöra vettig och snäppet unik bloggtext.

Med det sagt, så ska hon göra en helt om och berätta något semi positivt. I know, det känns spontant lite obehagligt för Lill bitchen med, men testar och hoppas att ingen kräks eller ovännar på fejjan. Hon ska absolut inte göra det till en vana och döpa om bloggen till ”Gosig liten rullis” det arbetsnamnet är exklusivt för Tinder. Not!

Moving on… En av de saker hon gjort är att under ett års tid, gå ett ledarskapsprogram för kvinnor. Under tiden har hon åtföljts av en mentor. Det har gett många verktyg, många utmaningar och framförallt en nödvändig kick!

Så om du eller om du känner någon, som behöver en bra ledare/chef till företag, organisation, politiskt organ eller dyl med expertis inom tillgänglighet, MR, kollektivtrafik eller övergripande kompetens med touch av funktionshinderspolitik, give me a shout-out!

Och I promise, nästa inlägg, bitchigare än ever!

Annons

Snäppet mer…

”DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.”

Låt Lill bitchen beskriva vad som är snäppet mer än helt jaula idiotisk med detta:

1 Hur visar en sin  långvariga relation till en buss en inte kan åka med? Ska en ta en selfie med bussen varje gång en försökt åka? Ska en köpa månadskort för att manifestera att det är en långvarig intention och inte ett okynnes one-night bus???

2 Om hen blir kränkt, men att de i följd kommande personer inte blir kränkta, hur blev person ett då plötsligt inte kränkt alls? En gång, ingen gång?

3 Sen när är hen inte kund hos trafikhuvudmannen utan hos obskyr underleverantör?

4 Enligt DO själva: ”Vad krävs för att det ska vara tillräckligt varaktigt?
– Det är lite ovisst. Lagen utvidgades 1 januari i år och det finns ingen praxis än, men vi jobbar med att försöka tydliggöra vad som menas med varaktighet. ”

Ett sätt att tydliggöra denna ”lite ovissa” varaktigheten skulle kunna vara ett rättsligt avgörande, men i sann klåparanda ”jobbar de med att försöka”

 

Det börjar helt ärligt verka som att regeringen saknar Torsdagsaktionens sällis, men been there, done that. Alice Bah Kuhnke, hosta ur er ett förslag, det är inte kvantfysik. I detta fall kan Lill bitchen tom tänka sig att ta på sig ett pro-bono uppdrag, ifall ni behöver förstärkt kompetens.

Lill bitchen själv börjar få gammal grammofon känsla, Gör om göra rätt!

Ett kort, kort

Ibland blir en aningen peed off av sopiga system och än sopigare byråkrati.

För några dagar (veckor, time flies, utkast, fortsättning följer…) veckor sedan förlorade Lill bitchen sitt färdtjänstkort (som i, fick det inte tillbaka av chauffören, ord mot ord, yada yada, -kort borta), vilket skapar rätt stora hinder i vardagen. Lill bitchen kontaktar då kundtjänst, hon måste ju ha ett nytt.

Förut kunde en åka om en bara hade memorerat sitt kundnummer (naturligtvis kan Lill bitchen sitt), men för att stävja fusk och oegentligheter har SLL förhindrat denna metod. Motsäger givetvis inte stävjande av fusk och oegentligheter men just denna metod skapar vissa hinder i praktiken:

1. Det tar fem dagar att få ett nytt kort
2. Har en ett jobb kan en inte vara hemma fem dagar.
3. Om en har generellt tillstånd så har en inte specifika arbetsresor.
4. Utan specifika arbetsresor kan en inte få arbetsresor utan kort.
5. För att få arbetsresor trots att en har generellt tillstånd krävs ifyllande av en blankett som ej kan fyllas i online och som måste skrivas ut och scannas, enligt blanketten ska denna vara underskriven och således torde den behöva scannas och skickas tillbaka, vilket en säkert kan ägna sig åt om en lyckas ta sig till jobbet för att använda en scanner.
6. Sjävklart kan kollektivtrafik användas om en som lill-bitchen har tur och bor vid tillgänglig sådan. Om det inte vore för det faktum att färdtjänstkortet också är ett access- kort som då också givetvis är borta.
7. Om en nu lyckas ta sig till jobbet, använda scannern, ansöka om arbetsresor, så förutsätter det att ens arbetsplats är konstant geografiskt, då du bara får arbetsresor mellan hemadressen och en annan given adress.
8. Om en teoretiskt tänker att en ger sig på plankning, vilket är halvknepigt då permobiler inte är så smidiga i spärrarna, så ska en dessutom planka igenom sin assistent som vanligtvis åker kostnadsfritt  på kortet som en numera inte har.
9. Sa Lill bitchen att det tar fem dagar att få ett nytt kort?

Kundtjänst har också en fantastisk respons när de inte ens försöker låta bli att låta chockade över att en har ett jobb och tycker det vara problematiskt att inte kunna ta sig dit på fem dagar. Här skulle en kunna behöva lite kompetensutveckling i hur personer med funktionsnedsättning lever. Och då är Lill bitchen fullt medveten om att hon i färdtjänst-termer är ”Sjukt unik” som inte bara jobbar utan gör det fem dagar i veckan och på olika platser, olika tider, olika dagar.

Vad vill då lill-bitchen säga med allt det här? Vi börjar med det självklara och ständigt återkommande tipset i denna blogg. Gör om gör rätt!

SLL, det känns som att ni kan hitta en metod för att stävja fusk och oegentligheter men samtidigt låta kollektivtrafikresenärer ändå ta sig till jobbet, eller varsomhelst för den delen. För Lill bitchen antar att ni noterade att det var ju endast resor till arbetet en möjligtvis kanske eventuellt skulle kunna få. Det här med fritid är högst överskattat enligt SLL-norm uppenbarligen.

Lill-bitchen skulle gladeligen och kan nästan våga sig på att säga tacksamt emotse en revidering av rutinerna vid förlust av kort och perioden då utskick av kort sker, som skulle göra det möjligt att ändå komma någonstans.

Lill bitchen förväntningar på färdtjänstförvaltningen är inte skyhöga, men tänker att en nytt system för korthantering inte borde vara helt orimligt.

(som kuriosa kan meddelas att det plankades något så djävulskt, all courtesy of SLL)

 

Skrika in våren

Nya lampor, nya växter, sol, värme och att börja kunna använda den allmänna kollektivtrafiken är 2015 års vårskrik. Att känna att en har tillgång till så många fler platser, inte bara på grund av att inte frysa utan också för att platser som vanligtvis inte kan besökas, nu tack vare uteservering blir tillgängliga. En enorm frihetskänsla. En känsla som nästan är lite överväldigande. För samtidigt som en nästan är hög på vår, inser en hur fruktansvärt begränsad en har varit under vinterns långa månader. För Lill bitchen är det i alla fall ganska påtagligt.

Lill bitchen försöker dock att enbart hålla sig till att vara påtänd och ser fram emot vin i ”Vin i parken Parken”, grill, utomhuslek med små och stora, sol, värme, semester, Japan och mjukglass.

Och trots att detta inlägg tenderar åt lite (känner sån tacksamhet oj nu kräks jag lite i munnen) hållet, så behöver ni inte oroa er, för Lill bitchen är ju den hon är…

Serviceresa? Say what!

Jupp, ni läste rätt. Branschen vill att vi överger begreppet färdtjänst, till förmån för det i detta sammanhang hejdlöst humorfyllda begreppet serviceresa. Det smått problematikska med denna nymodighet är enligt Lill bitchen, att ordet i sig inte skapar service. Det måste som till mer, så som låt säga faktisk service!

Låt Lill bitchen exemplifiera.

Enligt SLL får man som resenär tillstånd att kostnadsfritt ta med sig barn i bilbarnsstol, endast om det är biologiska barn. Om du råkar ha syskonbarn, styvbarn, syskon eller har familjekonstruktion som ifrågasätter norm, då ska halva taxameterbeloppet hostas upp. Detta trots att barn åker gratis eller till kraftigt reducerat pris i ”ordinarie kollektivtrafik”.

I Lill bitchens fall innebär det en oskälig kostnad och ojämlik livssituation om hon, lever i relation med någon som har barn eller är familjehem eller vill vara barnvakt.

När man ifrågasätter detta i kontakt med SLL, får man till svar att ni har andra förmåner! Hur detta nu är förmån??? Men visst vi okynnesåkare får tex göra kortare stopp för att tex hämta paket. Att SLL tjänar i effektivitet och minskade kostnader i att inte behöva skicka en ny bil, talas det tyst om kring denna förmån.

Lill bitchen undrar enligt vilken av rättighetskonventionerna SLL anser sig ha rätten att definiera familj och relation till barn? Varför finns ett behov av sådan begränsning?

Det SLL gör är att klamra sig fast vid förlegade normer av familj och visar på att service gällande resor, handlar om snygg paketering mer än ett tjänsteinnehåll baserat på kunders önskemål.

Så branschen kan väl börja i rätt ände, se till att först leverera service, sedan kan ni byta namn!

Och SLL, gör om gör rätt!

Okynnesåkande brottslingar!

Först finns ett behov att ta upp vissa saker om Susanne Birgerssons ledare i DN. http://www.dn.se/ledare/signerat/fardtjanst-jobbigt-att-behova-trangas-med-andra/

Precis som du nyttjar kollektivtrafiken, nyttjar vi färdtjänsten. Ytterst få utnyttjar färdtjänsten, säkerligen färre än som plankar i exempelvis t-banan.

De flesta avgifterna för färdtjänst följer kollektivtrafikens avgifter.

 ”att otrevligt bemötande ibland reflekterar det egna uppträdandet” är en direkt förolämpning. 

Det är ytterst pinsamt för DN och för ledarsidorna, att en skribent levererar sådana sakfel och bristande research, men mest pinsamt är det för dig Susanne Birgersson. Riktigt pinsamt.

Det finns också ett behov av att återigen ta upp Försäkringskassan.

Tydligen så är man fuskare om man är ute på krogen om man har assistans, då FK använder krogbesök som bevis för brott. http://www.expressen.se/nyheter/drack-ol-i-rullstol–lurade-inte-f-kassan/

Då vet man vad man har att vänta då, för Lill bitchen har assistans 24/7 och är ute på stan flera gånger i veckan. Om aktiv tillvaro anses vara fusk med assistans, då är det livstid på kåken som gäller för Lill bitchen framöver.

Det här med att assistansen skulle vara till för att styra upp existens på lika villkor, har staten och Försäkringskassan glömt bort det? Det verkar tyvärr inte bättre. Det är fan dags att börja komma ihåg det!

Ve och fasa! Vad ska samhället ta sig till med de där funktionshindrade… Okynnesåkande brottslingar är de allihopa… And they are coming for you!!!

Valet 2014 behöver inga fejk-Jedis!

Har i flera dagar funderat på det här med att framställa sig som någon typ av ambassadör och främjare av funkpol-frågor, i Lill bitchens värld sk fejk-Jedis. Frågan kom upp pga pressmeddelanden Lill bitchen tagit del av. Håll till godo.

Just nu kan man läsa ett pressmeddelande på KommunLex hemsida http://www.kommunlex.se/pressmeddelande-med-anledning-av-tv-4-reportage/skrivet av Jonas Reinholdsson. Där framkommer att det är fenomenalt synd om honom, han är helt missföstådd, mordhotad även, offerkoftan och alla accessoarer är på.

Absolut! Mordhot är galet, sådant ska man inte utsätta andra för! På den punkten är det synd om Jonas, i övrigt, not so much.

Hur du än vrider och vänder på det är du Jonas absolut en företrädare för tillämpningen av LSS, fast från the dark side, mer av en sith-lord faktiskt. Du är ingen Jedi-riddare, snälla avstå från att inbilla dig själv och allmänheten att så är fallet.

Pressmedelande nr 2 kommer från KD Stockholm. ”Karl Henriksson (KD), som sitter i trafiknämnden och är ordförande för färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen, provade för några veckor sedan att åka rullstol på SL-bussarna. Anledningen var de uppgifter om att personer med rullstol blivit avvisade eller nekade hjälp på bussarna. Karl Henriksson upptäckte på sin provtur att det fanns brister i bemötandet.”

Okej, Krister som i sitt arbete träffar personer med funktionsnedsättning som ständigt upplyser honom om bristande tillgänglighet och användbarhet i kollektivtrafiken, kan inte ta dessa personer på orden? Utan att han planterar sitt arsle i en rulle från 1971 och beger såg ut och fejkåker och dessutom fejkupplever, det är trovärdigt på riktigt? Lill bitchen tycker det är både pinsamt och äckligt. Krister, du är inte heller en Jedi och du kan också snälla avstå från att inbilla dig själv och allmänheten att så är fallet.

Det märks att det är val om några månader och fler fejk-Jedis kommer dyka upp. Detta är bara början och Lill bitchen kräks lite i munnen redan nu. Valet 2014 behöver en riktig Jedi, någon som står upp för funkpol på riktigt. En funkpol Yoda!

Och ja, Lill bitchen gillar Star Wars referenser!