Ganska långt ifrån att vara en globetrotter.

Tillbaka i den medelmåttiga vardagen. Tyvärr har det inte rasslat in någon vinst på lotteri, så den enda metoden att finansiera kommande reseprojekt blev att återvända hem till kneget.

En vecka har passerat och abstinensbesvären är påtagliga. Hur avgiftar en sig från det här? Finns det behandlingshem?

Det absolut värsta är att inte ha en ny resa inbokad. Att typ befinna sig i Reselimboish! Och det enda sättet att komma ur Reselimbo försvåras också en del utav att man tydligen måste vänta ut någon form av ingripande från en ReseJesus, fillur, ish. Så här i efterhand visar det sig att katolska kyrkan, tyvärr inte varit helt tydliga på denna punkt, under första kommunionens biktförberedelser.

Det ser alltså lite mörkt ut just nu. Att lägga sin tillit till ReseJesus eller en Reseterapeut är ett grannlaga ställningstagande bara det…

Nåja, vad är väl livet som en globetrotter. Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles, alldeles underbart…

Ps För er som väntat er inlägg med mer resereferat, glöm och dröm! Så jobbar inte Lill bitchen. Åk själv! Ds

 

Annons

Dekadens och död

Jaha ja, har  konstaterat att Lill bitchen funnits som blogg i tre år. Då kan det kanske tyckas att årets första inlägg ska vara något djupt och genomtänkt, men Lill bitchen jobbar inte så.

X antal omgångar på Quizkampen med stora kunskaper i tv-serier, nöje och media, film på bio, makt och pengar samt mat och dryck bekräftar faktumet att dekadens är Lill bitchens religion. Tyvärr är bristen på outsinliga finansiella medel ett stort hinder att leva rättroget. Fast låter inte det nedslå alla försök att lyckas. Fortsätter i väntan på lotterivinster, donationer och förmånligt äktenskap att tröstshopa, resa och leva över tillgångarna.

För att göra skeptiker till dekadens och ytlighet till viljes så kan Lill bitchen ånyo tala om att januari, i Lill bitchens tillvaro, innebär dödsmånad. 2013 är inget undantag, årets första dag fick hon som vice ordförande i DHR Stockholmsavdelning besked om en trogen medlems bortgång. Har mottagit många sådana besked under det gångna året. Som representant för en utav Sveriges viktigaste organisationer, känns det tungt att förlora starka förespråkare, men samtidigt oerhört viktigt att förvalta deras tanke om att DHR är en stark kraft för mänskliga rättigheter. Dessa medlemmar har genom att välja Lill bitchen till företrädare gett  henne fantastiska möjligheter. Förhoppningsvis kan hon tillsammans med andra hedra deras minne genom att under sin livstid se till att Sverige blir ett land som respekterar mänskliga rättigheter och som är tillgängligt och användbart för alla.

Även om Lill bitchen inte vill jobba så, är ju döden är en oundviklig del av livet, oavsett om det levs dekadent…