Livet

Lill bitchen är en sucker för romantisk skitfilm. Jane Austen filmatiseringar går på repeat så att dvd:n nästan kokar sönder.

Imorgon har ännu en skitfilm premiär. Livet efter dig. Den har de typiska skitfilmselementen, med stereotypa könsroller, bitterljuv episk kärlek och snygga skådisar.

Spoiler alert: I denna filmen är dock den snygga tokkära svinrike killen, helt jaula miserabel, så pass att han vill ha en enkelbiljett till Schweiz. Klart som fan han vill, han måste leva sitt liv kär, snygg, och rik annars, och vem sjutton vill det.

Nä, orsaken till hans självklara val att offa sig i Schweiz, är livet i rullstol och ingenting annat. Varför gör just detta att Lill bitchen reagerar?

Därför att människor inte förstår att just det, att liv i rullstol= vilja att självdö snarast, också är en stereotyp. En stereotyp som är enormt negativ och som har en enorm inverkan   gentemot personer med funktionsnedsättning och denna skitfilm spär enbart på detta. Detta i en tid då Lill bitchens liv och det som gör Lill bitchens liv möjligt ses som en kostnadsdrivande statlig utgift. Livet med assistans är inte ett livsstilsval. Det är ett liv. Något som enligt rättighetsdokument hit och dit, borde vara självklart. Samhällsklimatet säger dock snarare att det vore bättre om Lill bitchen bara skaffade en enkelbiljett till Schweiz…

Fast Lill bitchen har redan en tur- och returbiljett till Chicago och hon vill gärna åka dit, trots rullstol och allt. Vi får helt enkelt hoppas att varken hon eller någon annan inte faller offer för människors stereotypa uppfattning och inte blir kär och inte vinner på lotto, så att de inte gör helt om och ordnar ett oerhört tragiskt biljettbyte…

Annons

Snäppet mer…

”DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.”

Låt Lill bitchen beskriva vad som är snäppet mer än helt jaula idiotisk med detta:

1 Hur visar en sin  långvariga relation till en buss en inte kan åka med? Ska en ta en selfie med bussen varje gång en försökt åka? Ska en köpa månadskort för att manifestera att det är en långvarig intention och inte ett okynnes one-night bus???

2 Om hen blir kränkt, men att de i följd kommande personer inte blir kränkta, hur blev person ett då plötsligt inte kränkt alls? En gång, ingen gång?

3 Sen när är hen inte kund hos trafikhuvudmannen utan hos obskyr underleverantör?

4 Enligt DO själva: ”Vad krävs för att det ska vara tillräckligt varaktigt?
– Det är lite ovisst. Lagen utvidgades 1 januari i år och det finns ingen praxis än, men vi jobbar med att försöka tydliggöra vad som menas med varaktighet. ”

Ett sätt att tydliggöra denna ”lite ovissa” varaktigheten skulle kunna vara ett rättsligt avgörande, men i sann klåparanda ”jobbar de med att försöka”

 

Det börjar helt ärligt verka som att regeringen saknar Torsdagsaktionens sällis, men been there, done that. Alice Bah Kuhnke, hosta ur er ett förslag, det är inte kvantfysik. I detta fall kan Lill bitchen tom tänka sig att ta på sig ett pro-bono uppdrag, ifall ni behöver förstärkt kompetens.

Lill bitchen själv börjar få gammal grammofon känsla, Gör om göra rätt!

Någon gång under 2040-talet

Hur är läget?

Enligt Lill bitchen: jävligt kasst!

Enligt MFD: ”görs bedömningen att antalet delmål som
går i positiv riktning är fler än förra året.”

I vilka andra samanhang är ”Av de 76 delmålen bedöms 9 procent
i dagsläget vara uppnådda medan 12 procent ser ut att nås till 2016 med nuvarande tempo. Majoriteten av delmålen som går att bedöma utvecklingen kring utvecklas men i mycket långsam takt och kommer i nuvarande tempo inte att
uppnås före strategiperiodens slut.” positiv riktning?

Det är ju faktiskt snarare ”pinsamt misslyckat” än ”positiv riktning”, men visst, som statligt alibi för hantering av funktionshinderpolitiska frågor kanske man inte kan vara så rättfram.

Med andra ord så behöver vi inte rusa till Systemet efter bubbel, för i den här takten blir firandet av någonstans 2044…

Och som bonus i det hela, så har Statsminister Stefan Löfven lovat rörelsen ”riktig delaktighet” i utformningen av den nya strategin för funktionshinderpolitiken som kommer.

Och nu tycker ni kanske att Lill bitchen inte ska hänga läpp över den sega utvecklingen, utan fröjdas över den ”riktiga delaktigheten”, men hon jobbar inte riktigt så.

Lill bitchen behöver varken ”full tillgänglighet” eller ”riktig delaktighet”, hon nöjer sig med tillgänglighet och delaktighet och om man ska lita på prognosen är det att lägga ribban högt…

Och den här

Det var det här med sängen…

Lill bitchens senaste pet hate är hjälpmedelsindustrin och dess förkärlek till ful design.

Bara för att något är vårdrelaterat och praktiskt, så behöver det inte se fördjävligt ut.

Ni levererar ju faktiskt prylar till folks hem. Hur väl tycker ni att hjälpmedlen passar in i en inrednings-/möbelbutik? Nä precis, inte alls!

Lill bitchens ääääääälskar sin säng, det är lätt hennes favvo möbel i hemmet, den är ny och praktisk på alla sätt och vis, för att fylla hjälpbehovet, men den är så sjukt ful…

Det går tydligen bara att få sänggavlar ek, inga andra färger. Hjälpmedelssängar ska vara i ek, punkt, slut. Det här med tycke och smak… Nä så jobbar inte hjälpmedelsindustrin. Om du behöver en säng, så behöver du en i ek.

Och i standardutförandet finns inga långsidor, det går inte att få, det finns bara med grind. För att det är allmänt känt att som användare av hjälpmedelssäng så är du självklart fallbenägen??? De gånger någon trillat ur sängen hos Lill bitchen, har varit sprit- och/eller sexrelaterade. Inte hjälpmedelsrelaterade.

På Hjälpmedel Stockholm tycker personalen att Lill bitchen är såååå skojig och bestämd som säger ”skiter i hur bra den är, är den ful så vill jag inte ha.” Vilket säger en hel del. Ni upphandlare får fan börja ställa bättre krav på design och komfort och ni tillverkare får skärpa er och göra snygga grejer. Åk på inspirationsresa till Apple eller vad sjutton som helst! Lill bitchen inser att det är en utmaning hon kommer med, för på gamla och nya sängen kan man inte se att det gått sju år! Våga tänka utanför lådan!

Under tiden väntar Lill bitchen på en sängram, med lägsta möjliga grind, i ek…

Instagramvägrare som hon är…

innebär inte att hon inte uppskattar fotografier eller härliga skimmer som förskönar verkligheten. Det handlar mer om att undvika ytterligare sociala medier som dokumenterar min lagom exotiska tillvaro. Tre är tillräckligt att jonglera. Med det sagt, erbjuds en sneekpeek in i Lill bitchens digitala fotoalbum.

Att vara eller att icke vara.

Ni minns säkert inlägget https://litenbitchirullstol.wordpress.com/2013/05/30/get-used-to-it/ om Kanal 5 och deras ”big fail”, De odejtbara.

Det har kommit till Lill bitchens kännedom, att ljushuvudena bakom produktionen, nu bytt namn på spektaklet och döpt om det till, hör och häpna ”De dejtbara”

Lill bitchen känner nu ett starkt behov av att återigen klargöra sin poäng.

Det hela hängde inte på bokstaven O! Visst var namnet osmakligt, men det var inte enbart det som fick en att kräkas lite i munnen.

Poängen är fascinationen av:

1 Människor med funktionsnedsättning (att vara). Funktionsnedsättning är inte ett livsstilsval. Det är. Vi är människor. Varför funkar gener som de gör? Varför händer olyckor? Varför är jorden rund? Vad är gud? Alla dessa frågor är superspännande ,filosofiska frågor, som passar utmärkt i SRs Filosofiska rummet, inte som mysterium i Kanal 5.

Lägg ner hypen, vi finns, vi är människor, på riktigt, gå vidare.

2 Människor med funktionsnedsättning och dating. Och egentligen inte bara dating, utan människor med funktionsnedsättning och tutti! Och även om Lill bitchen ofta ställer sig frågan om varför människor gör som de gör, så rör det sig, allt som oftast, inte om händelser så som dating.

Det finns liksom inte ens ett scoop som säger att alla människor med funktionsnedsättning skiter tomtenissar. Tyvärr Kanal 5 och oupplysta delar av  världen, evolutionen har inte kommit dit, än. Ni måste nog börja gilla läget. Våra handlingar är inte mer sensationella än gemene mans.

 

Så kanal 5, en gång för alla. lägg ner programmet (att icke vara) och lägg krutet på att köpa rättigheterna till att få visa Big Bang Theory, på livstid istället.

 

Total urspårning!

Det är ingen hemlighet att Lill bitchen supportar alla former av smått elaka, till ibland, rent diaboliska tilltag.

Så hon var ganska nöjd över GILs spårvagnsaktion. På dem bara! Västtragik… (Fuck, varje gång…) Västtrafik behöver en skopa!

Men… Sen… Sen spårade det! På riktigt. Lill bitchen är inget fan av koncept som blir fullständiga antiklimax.

Det här med att göra en överenskommelse om att få åka gratis året ut som kompensation!!! Somnade förhandlaren ifrån?!

Enligt Lill bitchen är detta nästan förbjudet! Det förändrar ingenting! Utan man klappar personer med funktionsnedsättning på huvudet och säger, nämen åk lite gratis.

Nä, kompensationen ska gå ut på åtgärder som faktiskt leder till ökad tillgänglighet och delaktighet, inte ekonomisk ersättning.

DHR agerar inte utanför Rosenbad varenda sketna Torsdag, genom Torsdagsaktionen, för att vi som individer ska få ekonomiska plåster på såren! Det handlar om att respektera personer med funktionsnedsättning, att respektera vår existens, att respektera lika villkor, att kategoriskt utestängande utav människor, ska tvinga politiker/makthavare till att göra om och göra rätt!

Inte för att personer med funktionsnedsättning ska casha ut, inte för att ansvariga ska köpa sig fri.

Det hade varit guld om aktionen skulle fortsatt ha fortsatt. ”Västtragik… (fuck…den där Freud…) Västtrafik mutar personer med nedsatt rörelseförmåga”, till exempel hade kunnat bli en toppen spinn.

Nu framstår bara Västtragik… (kan de inte bara byta namn…) Västtrafik som tillmötesgående, med rättighetstänk. Detta fast de egentligen inte gjort ett skit! Möjligheten att resa har inte förändrats ett smack!

Och Väst… … och bolaget har dessutom maxat med goodwill. Helt oförtjänt. Som grädde på moset får de dessutom får positiv press.

Nu blev det inget ställningstagande eller kraftfull handling, det blev samma eviga välvilja…

Lill bitchen kan inte annat än att kalla denna aktion för en, total urspårning!

För er som inte hänger med…

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1778285-funktionshindrade-far-aka-gratis-kollektivt

The Fucking Rulebook!

När ens slampiga vän kommer hem från hobbyn som det refereras till som ”du behöver inte lajva, du är jättesocial och mysig” med detta fantastiska verk. Ja, då måste Lill bitchen dela med sig!

 

Tre hjärtan i Miami

Okej när man ändå är sjuk och uttråkad kan man lika gärna avge en reseskildring.

Vi börjar med Heathrow flygplats. Det finns dålig flygplatsassistans och sen finns det Heathrow. OMG! Newark är sopor, men tror fan Heathrow har lyckats med bedriften att vara sopigast i världen, på alla sätt. De gör inte rätt en millimeter.

Ni som klagar på servicen på Arlanda har uppenbarligen inte rest på riktigt.

Heathrow kommer så fort lill bitchen piggnat på sig, få ett litet brev…

Ja South Beach, vad ska man säga. Det är som Amerikas motsvarighet till Magaluf fast med en twist.

Många hemska beachoutfits, mycket botox och happy hour som egentligen är happy 24/7. Och det hade blivit hårt om lill bitchen inte blivit sjuk.

Som vanligt finns mycket att berätta, men här är ett axplock.

Bacardi som har femtioelva barer på arenan har även en sponsring för att undvika rattonykterhet till och från arenan. Lill bitchen skrattade högt åt budskapet på jumbotronen.

När laget vann spelades It’s a beautiful life med Ace of Base. Vilka andra än nostalgitrippande 70-talister på skämsfest spelar Ace of Base numer? Även här skrattade hon högt, de spelade också hela låten.

De gillar verkligen att spela Taylor Swift på radion. Som riktigt mycket! På gränsen till folkhälsoproblem-mycket. Weee are never ever ever getting back together, Weeeeeeeiiiieeee are… jepp over and over. Så bara för att det kommer vara snorirriterande för omgivningen så överväger lill bitchen att bli hardcore-fan.

På World erotic art museum kan man se att genom tiderna avbildas pickadollen alltid så hääääääär stort medan lilla tiny puffran är som Mary Poppins väska och rymmer det mesta. Som vanligt med andra ord. Museet hade 18års gräns för ve och fasa om 15åringar får ta del av erotik och ta del av uppfattningen av kroppen och könet genom tid.

Valentine på amerikanska apotek. OMG! Helt fantastiskt. Vanligtvis kan man lätt spendera en timme här men inför Valentins day behövs minst två. Helt bananas och underbart kul. Här finns twilight-kärleksasken och alla möjliga kärleksladdade varor för dem som vill göra någon glad på ett riktigt tacky sätt.
Vi Miamiresenärer firade dock kärleksdagen med matfrossa på lyxkrog och utdelning av på-köpet-chocklad från Vickans hemlighet.

Tyvärr avslutades resan kyligt och krassligt. Och även om man helst är sjuk på hemmaplan, så kan lill bitchen inte resa iväg snart nog igen. Frågan är inte så mycket var utan när???

 

Vilken tur…

Arbete. Något som alldeles för få personer med funktionsnedsättning kan skryta med att de har. Galet för få!

Lill bitchen kan skryta! Hon har möjlighet att arbeta med något så viktigt som mänskliga rättigheter! Vägen dit har hon haft tur med. Och nä, det ska absolut inte krävas tur för att få ett arbete! Det ska vara möjligt ändå! Turen har i lill bitchens fall bestått av några viktiga komponenter.

1 Föräldrar som alltid sett till att lill bitchen ska ha lika villkor och möjligheter som alla andra.

2 Skolväsende som mött lill bitchens behov, men som också ställt krav utifrån hennes kapacitet.

3 Arbetsgivare med mod att satsa på en då, ung tjej och ta sig an att leda och utmana henne till att bli den arbetstagare hon är idag.

Anledningen till att lill bitchen kallar det för tur, är för att varken då, som nu, är dessa komponenter en självklarhet för alla!

Skulle alla ha dessa komponenter till sitt förfogande, så skulle betydligt många fler personer med funktionsnedsättning ha ett arbete. Då skulle fler kunna skryta! Då skulle det inte vara tur.

En lång bakgrund och ett statement om arbete senare, kommer vi nu till lill bitchens arbete. Hon omnämner sällan sitt arbete och det är en medveten strategi, don’t mix business with pleasure. Fast är man på ”rädda världen-quest” så får det ibland hända.

För en vecka sedan började ett positivt omnämnande på Twitter florera om en muntlig presentation som gjordes för Boverkets nätverk för små bostäder. En presentation gjord av en ombudsman på DHR. Undra vem??? 😉

Hur som helst, så kommer för er som inte var där eller för er som bara fick en Twitterglimt, nu tursamt nog, en skriftlig version av presentationen.(Inledningen härrör till en brandutrymning på Clarion Sign Hotel)

”Hej!

Just nu är jag tacksam över att inte ha blivit innebränd på grund av ramper som inte fanns. Så här i efterhand hade jag haft mer nytta av en JOFA-hjälm och en madrass för att ta mig ut.

Jag representerar en fantastisk organisation som heter DHR. Om ni inte har legat i koma de senaste åren så borde ni ha ett hum om vilka vi är, men för er som inte vet, så representerar vi personer med funktionsnedsättning, främst personer med nedsatt rörelseförmåga.

2013 är ett intressant år. Vi fyller 90 år, så vi är gamla i gamet. En av de viktigaste reformerna som skett under den här tiden är den som inte längre tvingar människor att bo på institution. Den kom så sent som 1994.

Under de år som jag jobbat på DHR har jag märkt ett perspektivskifte gällande tillgänglighet och användbarhet.

Från början handlade det om att få personer, som er här i rummet att förstå vad tillgänglighet och användbarhet är. Nu när ni hajar konceptet, handlar det om att hålla kvar vid konceptet om tillgänglighet och användbarhet.

Jag hade turen att genom manipulation och med en kommunalhandläggare med tveksam moral möjlighet att få en lägenhet som är tillgänglig och användbar på alla sätt. Förra året bestämde man sig för att montera kodlås i alla portar. På 94 portar sitter kodlåset på fel höjd. Hela bostadsområdet är nu inte längre tillgängligt och användbart. Vi har fortfarande problem med att det som görs, ska göras rätt. Det handlar om kompetens och att förstå tillgänglighet och användbarhet.

Om jag hade varit en trevlig person och ni hade en privat relation till mig hade jag kunnat bjuda hem alla er till mig, det skulle funka. Majoriteten av er bor på ett sådant sätt att ni inte skulle kunna göra samma sak. Det skulle inte funka för att de flesta av er inte bor tillgängligt och användbart.

Många tror att funktionsnedsättning bara har effekt för individen, men så fort individen samspelar med andra, så får funktionsnedsättningen en effekt för alla. För en god samhällsutveckling och ett hållbart samhällsbyggande är tillgänglighet och användbarhet viktigt.

Vi är inte så intresserade av hur man gör för att sänka hyran, markpriser eller byggprodukt-kostnader. Vi vill också att man strävar efter innovation, estetik och smarta bostäder som håller över tid, men aldrig på bekostnad av tillgänglighet och användbarhet.

Om man så kommer fram till att det är bra att bygga hus helt i Wellpapp så är det ok, så länge det är tillgängligt och användbart.

Det är möjligen så att det måste kompromissas för att få igång bostadsbyggandet, men då får man kompromissa om annat. Inte kompromissa om tillgänglighet och användbarhet.

Tillgänglighet och användbarhet är inte förhandlingsbart!”