Livet

Lill bitchen är en sucker för romantisk skitfilm. Jane Austen filmatiseringar går på repeat så att dvd:n nästan kokar sönder.

Imorgon har ännu en skitfilm premiär. Livet efter dig. Den har de typiska skitfilmselementen, med stereotypa könsroller, bitterljuv episk kärlek och snygga skådisar.

Spoiler alert: I denna filmen är dock den snygga tokkära svinrike killen, helt jaula miserabel, så pass att han vill ha en enkelbiljett till Schweiz. Klart som fan han vill, han måste leva sitt liv kär, snygg, och rik annars, och vem sjutton vill det.

Nä, orsaken till hans självklara val att offa sig i Schweiz, är livet i rullstol och ingenting annat. Varför gör just detta att Lill bitchen reagerar?

Därför att människor inte förstår att just det, att liv i rullstol= vilja att självdö snarast, också är en stereotyp. En stereotyp som är enormt negativ och som har en enorm inverkan   gentemot personer med funktionsnedsättning och denna skitfilm spär enbart på detta. Detta i en tid då Lill bitchens liv och det som gör Lill bitchens liv möjligt ses som en kostnadsdrivande statlig utgift. Livet med assistans är inte ett livsstilsval. Det är ett liv. Något som enligt rättighetsdokument hit och dit, borde vara självklart. Samhällsklimatet säger dock snarare att det vore bättre om Lill bitchen bara skaffade en enkelbiljett till Schweiz…

Fast Lill bitchen har redan en tur- och returbiljett till Chicago och hon vill gärna åka dit, trots rullstol och allt. Vi får helt enkelt hoppas att varken hon eller någon annan inte faller offer för människors stereotypa uppfattning och inte blir kär och inte vinner på lotto, så att de inte gör helt om och ordnar ett oerhört tragiskt biljettbyte…

Annons

En tiger som skäms

Time flies when your having fun…

Sommarens ledighet är över. Lill bitchen valde att fokusera på vin, skoj, sol, Washington DC och vänner. Skrivande av inlägg har fått vänta.

Att resa till Usa har alltid gett ny energi. Under det senaste året har två månader spenderats där, något som inte lär hända omedelbart igen. Tror det faktumet, gjorde det svårare, att komma hem igen denna gång. Upprepning av insikten om mitt hemlands otillgänglighet. Det som gemene man tar för självklart i vardagen, är för Lill bitchen en ständig fight.

Ni som följer Lill bitchen även på twitter kunde se tweets som löd ”Tokgillar det här med att det är tgh nästan ta mig satan i gatan överallt i Usa! Samtidigt sjukt att det känns lyxigt! För fan Sverige styr upp nu!” och ”Lämnar det förlovade landet av tgh för att återvända till ett hemland som snart kan börja kalla sig bakåtsträvare på området!”

På det, visar de politiska ungdomsförbunden CUF och LUF att det bara köra på med utestängning, härligt, den sk framtiden. Samtidigt börjar skiten De (o)dejtbara att visas. Tydligen har man bara chans på ett ligg om det är castat, tack för den! Grädden på moset är förlegade Lega, som istället för att ta ställning, köper tröjan och genom det pissar på allas lika rättigheter.

Tack Sverige! Det känns så jävla fint att komma hem till ett så varmt välkomnande!

Så, dags att ta sig an den nalkande hösten och the neverending story…

”Sverige, Sverige, älskade vän

En tiger som skäms

Jag vet hur det känns

När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är”

-Kent

Borta bra…

Det ligger ju nära tillhands att tro att Lill bitchen är ett Usa fan. På många sätt är det sant, gillar att det är tillgängligt och användbart, att de har mycket av allt och att det på många ställen kvittar vilken tid det är på dygnet, det finns alltid god sunkmat att få tag på.

Har däremot större problem med USAs syn på omvärlden, det egna landet och på demokratibegreppet. Så här när det är dags för presidentval gör detta sig än mer påmint.

Att kalla sig demokrati när man har universums mest sopiga och odemokratiska valsystem är helt beyond Lill bitchens förstånd.

Att kalla sig demokrati när man har dödsstraff. Behöver inte ens en kommentar.

Att kalla sig demokrati med ett sådant abortmotstånd. Land of the free, home of the brave? Not so much gällande detta.

Att kalla sig demokrati när man avslutar alla tal med Gud välsigna Usa. Det är bara fånigt.

Att kalla sig demokrati när man offar sjuka mängder civila i jakten på en snubbe. Det lär vara fler än vad som strök med i 9/11.

Så för att samanfatta: Att vistas där periodvis kan vara att live the american dream, men i slutändan så har The sounds rätt i att We’re not living in America but We’re not sorry!

Augustiglädje

Det är så härligt när det vibrerar i hela luften av glädje. Det började med att den vän lill bitchen känt nära på hela livet aka dearest Kt, fick en liten Ida i förrgår. Hej Ida! Lill bitchen ser fram emot att få hänga med sin nya kompis, men kom ihåg man bajsar och kräks inte i lill bitchens knä, du har en mamma och pappa till det.

Det börjar även närma sig det magiska datumet 11 augusti och det får också lill bitchen att glädjas. Har redan fått en present i form av Whisky. Hmmm, nåja, man fick öva ner vinet, bara att börja med nästa färgskala. Undrar om det är en bieffekt av att ha genomskinlig dryckesfärg i generna…

Det är också packningsdags. Om två veckor drar hon på Usa-touren. Det är nästan lite overkligt. Det har varit sjukt mycket trix och fix för att få ihop allt, men det ska bli fantastiskt skoj. Å planer på nästa tripp har redan börjat smidas…

Just nu är det alltså augustiglädje och lill bitchen tänker suga i sig, för innan man vet ordet av så är det något pucko där ute som ska jiddra med ens tillvaro.

 

Trist, ja rätt så…

Resesällskapet är fastställt. Tösabiten, Prinsessan och Barba babe blir Lill bitchens vapendragare under USA-touren. Vi lovar att det blir lika mycket till upplevelse för jenkarna som för oss.

Under helgen har den excellenta föreningen Snöhatarnas Riksförbund – Vi som vill ha 25 grader året om, bildats. Lill bitchen är vice och vi är redan över 30 medlemmar. Vill du tillhöra en skara smarta värmedyrkare med en finfin ideologi, så hittar du oss på fejjan.

I helgen började så också melloeländet, som räddades av fenomenala Loreen! För Lill bitchen är det klart där, hon behöver egentligen inte se mer. Torsten tänker jag bara kommentera med ett vem är förvånad?

Utöver det fortsätter tristessen, det är lååååångt kvar till augusti, låååångt kvar…