Livet

Lill bitchen är en sucker för romantisk skitfilm. Jane Austen filmatiseringar går på repeat så att dvd:n nästan kokar sönder.

Imorgon har ännu en skitfilm premiär. Livet efter dig. Den har de typiska skitfilmselementen, med stereotypa könsroller, bitterljuv episk kärlek och snygga skådisar.

Spoiler alert: I denna filmen är dock den snygga tokkära svinrike killen, helt jaula miserabel, så pass att han vill ha en enkelbiljett till Schweiz. Klart som fan han vill, han måste leva sitt liv kär, snygg, och rik annars, och vem sjutton vill det.

Nä, orsaken till hans självklara val att offa sig i Schweiz, är livet i rullstol och ingenting annat. Varför gör just detta att Lill bitchen reagerar?

Därför att människor inte förstår att just det, att liv i rullstol= vilja att självdö snarast, också är en stereotyp. En stereotyp som är enormt negativ och som har en enorm inverkan   gentemot personer med funktionsnedsättning och denna skitfilm spär enbart på detta. Detta i en tid då Lill bitchens liv och det som gör Lill bitchens liv möjligt ses som en kostnadsdrivande statlig utgift. Livet med assistans är inte ett livsstilsval. Det är ett liv. Något som enligt rättighetsdokument hit och dit, borde vara självklart. Samhällsklimatet säger dock snarare att det vore bättre om Lill bitchen bara skaffade en enkelbiljett till Schweiz…

Fast Lill bitchen har redan en tur- och returbiljett till Chicago och hon vill gärna åka dit, trots rullstol och allt. Vi får helt enkelt hoppas att varken hon eller någon annan inte faller offer för människors stereotypa uppfattning och inte blir kär och inte vinner på lotto, så att de inte gör helt om och ordnar ett oerhört tragiskt biljettbyte…

She’s back ish…

Nä, hon har inte dödat bloggen. Livet består bara av så mycket mer och dessutom så är Lill bitchen rätt frekvent omgärdad av idiotiska påfund, att det kändes som kvicksand att försöka urskilja vilket som skulle utgöra vettig och snäppet unik bloggtext.

Med det sagt, så ska hon göra en helt om och berätta något semi positivt. I know, det känns spontant lite obehagligt för Lill bitchen med, men testar och hoppas att ingen kräks eller ovännar på fejjan. Hon ska absolut inte göra det till en vana och döpa om bloggen till ”Gosig liten rullis” det arbetsnamnet är exklusivt för Tinder. Not!

Moving on… En av de saker hon gjort är att under ett års tid, gå ett ledarskapsprogram för kvinnor. Under tiden har hon åtföljts av en mentor. Det har gett många verktyg, många utmaningar och framförallt en nödvändig kick!

Så om du eller om du känner någon, som behöver en bra ledare/chef till företag, organisation, politiskt organ eller dyl med expertis inom tillgänglighet, MR, kollektivtrafik eller övergripande kompetens med touch av funktionshinderspolitik, give me a shout-out!

Och I promise, nästa inlägg, bitchigare än ever!

Snäppet mer…

”DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.”

Låt Lill bitchen beskriva vad som är snäppet mer än helt jaula idiotisk med detta:

1 Hur visar en sin  långvariga relation till en buss en inte kan åka med? Ska en ta en selfie med bussen varje gång en försökt åka? Ska en köpa månadskort för att manifestera att det är en långvarig intention och inte ett okynnes one-night bus???

2 Om hen blir kränkt, men att de i följd kommande personer inte blir kränkta, hur blev person ett då plötsligt inte kränkt alls? En gång, ingen gång?

3 Sen när är hen inte kund hos trafikhuvudmannen utan hos obskyr underleverantör?

4 Enligt DO själva: ”Vad krävs för att det ska vara tillräckligt varaktigt?
– Det är lite ovisst. Lagen utvidgades 1 januari i år och det finns ingen praxis än, men vi jobbar med att försöka tydliggöra vad som menas med varaktighet. ”

Ett sätt att tydliggöra denna ”lite ovissa” varaktigheten skulle kunna vara ett rättsligt avgörande, men i sann klåparanda ”jobbar de med att försöka”

 

Det börjar helt ärligt verka som att regeringen saknar Torsdagsaktionens sällis, men been there, done that. Alice Bah Kuhnke, hosta ur er ett förslag, det är inte kvantfysik. I detta fall kan Lill bitchen tom tänka sig att ta på sig ett pro-bono uppdrag, ifall ni behöver förstärkt kompetens.

Lill bitchen själv börjar få gammal grammofon känsla, Gör om göra rätt!

Någon gång under 2040-talet

Hur är läget?

Enligt Lill bitchen: jävligt kasst!

Enligt MFD: ”görs bedömningen att antalet delmål som
går i positiv riktning är fler än förra året.”

I vilka andra samanhang är ”Av de 76 delmålen bedöms 9 procent
i dagsläget vara uppnådda medan 12 procent ser ut att nås till 2016 med nuvarande tempo. Majoriteten av delmålen som går att bedöma utvecklingen kring utvecklas men i mycket långsam takt och kommer i nuvarande tempo inte att
uppnås före strategiperiodens slut.” positiv riktning?

Det är ju faktiskt snarare ”pinsamt misslyckat” än ”positiv riktning”, men visst, som statligt alibi för hantering av funktionshinderpolitiska frågor kanske man inte kan vara så rättfram.

Med andra ord så behöver vi inte rusa till Systemet efter bubbel, för i den här takten blir firandet av någonstans 2044…

Och som bonus i det hela, så har Statsminister Stefan Löfven lovat rörelsen ”riktig delaktighet” i utformningen av den nya strategin för funktionshinderpolitiken som kommer.

Och nu tycker ni kanske att Lill bitchen inte ska hänga läpp över den sega utvecklingen, utan fröjdas över den ”riktiga delaktigheten”, men hon jobbar inte riktigt så.

Lill bitchen behöver varken ”full tillgänglighet” eller ”riktig delaktighet”, hon nöjer sig med tillgänglighet och delaktighet och om man ska lita på prognosen är det att lägga ribban högt…

Och den här

Skrika in våren

Nya lampor, nya växter, sol, värme och att börja kunna använda den allmänna kollektivtrafiken är 2015 års vårskrik. Att känna att en har tillgång till så många fler platser, inte bara på grund av att inte frysa utan också för att platser som vanligtvis inte kan besökas, nu tack vare uteservering blir tillgängliga. En enorm frihetskänsla. En känsla som nästan är lite överväldigande. För samtidigt som en nästan är hög på vår, inser en hur fruktansvärt begränsad en har varit under vinterns långa månader. För Lill bitchen är det i alla fall ganska påtagligt.

Lill bitchen försöker dock att enbart hålla sig till att vara påtänd och ser fram emot vin i ”Vin i parken Parken”, grill, utomhuslek med små och stora, sol, värme, semester, Japan och mjukglass.

Och trots att detta inlägg tenderar åt lite (känner sån tacksamhet oj nu kräks jag lite i munnen) hållet, så behöver ni inte oroa er, för Lill bitchen är ju den hon är…

Serviceresa? Say what!

Jupp, ni läste rätt. Branschen vill att vi överger begreppet färdtjänst, till förmån för det i detta sammanhang hejdlöst humorfyllda begreppet serviceresa. Det smått problematikska med denna nymodighet är enligt Lill bitchen, att ordet i sig inte skapar service. Det måste som till mer, så som låt säga faktisk service!

Låt Lill bitchen exemplifiera.

Enligt SLL får man som resenär tillstånd att kostnadsfritt ta med sig barn i bilbarnsstol, endast om det är biologiska barn. Om du råkar ha syskonbarn, styvbarn, syskon eller har familjekonstruktion som ifrågasätter norm, då ska halva taxameterbeloppet hostas upp. Detta trots att barn åker gratis eller till kraftigt reducerat pris i ”ordinarie kollektivtrafik”.

I Lill bitchens fall innebär det en oskälig kostnad och ojämlik livssituation om hon, lever i relation med någon som har barn eller är familjehem eller vill vara barnvakt.

När man ifrågasätter detta i kontakt med SLL, får man till svar att ni har andra förmåner! Hur detta nu är förmån??? Men visst vi okynnesåkare får tex göra kortare stopp för att tex hämta paket. Att SLL tjänar i effektivitet och minskade kostnader i att inte behöva skicka en ny bil, talas det tyst om kring denna förmån.

Lill bitchen undrar enligt vilken av rättighetskonventionerna SLL anser sig ha rätten att definiera familj och relation till barn? Varför finns ett behov av sådan begränsning?

Det SLL gör är att klamra sig fast vid förlegade normer av familj och visar på att service gällande resor, handlar om snygg paketering mer än ett tjänsteinnehåll baserat på kunders önskemål.

Så branschen kan väl börja i rätt ände, se till att först leverera service, sedan kan ni byta namn!

Och SLL, gör om gör rätt!

Hjälpa eller stjälpa

Okej, Lill bitchen gillar att företag när de har felat gör allt för att hjälpa kunden. För ett tag sedan skrevs Etac ner i denna blogg. Efter att ha varit i kontakt med dem igen har Etac gjort sitt yttersta för att hjälpa till, så tack så mycket för hjälpen Etac!

Några som inte är fullt så hjälpsamma är Stockholms läns landsting, SLL och dess hjälpmedelscentral, Stockholm hjälpmedel.

Lill bitchen har en mobil lift som är ihopfällbar för att kunna tas med på resa. För att kunna transportera liften finns en tillhörande transportväska. Så långt inga konstigheter.

Då Lill bitchen reser en hel del och bagagehanterare runt om i världen gillar att leka rysk roulette med resenärernas hjälpmedel, så är fenomenet ”totaly broken” vanligt förekommande. Detta är dock något som trafikföretagen ersätter efter lite meck och x månader senare har man en ny väska.

Ibland händer det dock att väskan slits ut av naturliga orsaker så som transport mellan dörr och bil, väder och vind m.m. Detta vill dock SLL inte ersätta, utan det anses vara egenvård… Förlåt, men ett hjälpmedel som är till för att transporteras måste väl ändå kunna transporteras? Eller?

De som kan förklara för Lill bitchen på vilket sätt en transportväska till ett nödvändigt hjälpmedel kan vara egenvård, får gärna återkomma.

En annan sak som hjälpmedelscentralen kunde jobba på är kundperspektivet överlag. Kvällsöppet någon dag i veckan för de som jobbar till exempel. Att de fattar att man inte kan vara utan sitt ordinarie hjälpmedel. Vem kan pausa sitt liv i fyra dagar pga hjälpmedelsfix?

Det här med hjälpmedel kan verkligen göra en gråhårig i förtid. Det heter hjälpmedel och inte stjälpmedel, bara så ni vet.

Random acts of kindness

Är vad lagen om bristande tillgänglighet som form av diskriminering egentligen borde heta. För det är i princip det förslaget mynnar ut i, i praktiken.

Arbetsmarknadsutskottet skriver följande:

”Sammantaget anser utskottet att enskilda personer med funktionsnedsättning får ett värdefullt skydd för sina rättigheter genom regeringens förslag. Det är fråga om en betydelsefull reform som innebär att personer med funktionsnedsättning kommer att ges en större möjlighet att delta i samhällslivet på likvärdiga villkor som andra utan hinder i form av bristande tillgänglighet.”

Fel!

Personer med funktionsnedsättning kommer INTE att ges en större möjlighet att delta i samhällslivet på likvärdiga villkor som andra!

Personer med funktionsnedsättning kommer att ges en större möjlighet att anmäla bristande tillgänglighet och eventuellt kanske få det prövat.

Dessa två är vitt skilda saker.

Det är skillnad på likvärdiga villkor och random acts of kindness.

Imorgon 24/6 beslutar riksdagen om Sverige är ett land med välvilja eller ett land med rättigheter.

Lill bitchen hoppas innerligt på det senare.

 

Är inte korkad, tycker bara rätt.

Har som vanligt haft en omgång med folk på Twitter angående tillgänglighet till bostäder.

Som vanligt finns det folk som vill förklara att ”då kommer det kosta!”

No shit Sherlock! Kostar det att bygga hissar? Att Lill bitchen inte tänkte på det…

Låt Lill bitchen förtydliga ytterligare en gång.

Det är HELT OVIDKOMMANDE!

Det är ett aktivt ställningstagande för människors lika värde. Det handlar inte om att Lill bitchen saknar verklighetsanknytning. Hon vill bara se en annan verklighet!

Så om ni vill fortsätta diskutera, så kom med något nytt! Lill bitchen börjar bli uttråkad!

En tiger som skäms

Time flies when your having fun…

Sommarens ledighet är över. Lill bitchen valde att fokusera på vin, skoj, sol, Washington DC och vänner. Skrivande av inlägg har fått vänta.

Att resa till Usa har alltid gett ny energi. Under det senaste året har två månader spenderats där, något som inte lär hända omedelbart igen. Tror det faktumet, gjorde det svårare, att komma hem igen denna gång. Upprepning av insikten om mitt hemlands otillgänglighet. Det som gemene man tar för självklart i vardagen, är för Lill bitchen en ständig fight.

Ni som följer Lill bitchen även på twitter kunde se tweets som löd ”Tokgillar det här med att det är tgh nästan ta mig satan i gatan överallt i Usa! Samtidigt sjukt att det känns lyxigt! För fan Sverige styr upp nu!” och ”Lämnar det förlovade landet av tgh för att återvända till ett hemland som snart kan börja kalla sig bakåtsträvare på området!”

På det, visar de politiska ungdomsförbunden CUF och LUF att det bara köra på med utestängning, härligt, den sk framtiden. Samtidigt börjar skiten De (o)dejtbara att visas. Tydligen har man bara chans på ett ligg om det är castat, tack för den! Grädden på moset är förlegade Lega, som istället för att ta ställning, köper tröjan och genom det pissar på allas lika rättigheter.

Tack Sverige! Det känns så jävla fint att komma hem till ett så varmt välkomnande!

Så, dags att ta sig an den nalkande hösten och the neverending story…

”Sverige, Sverige, älskade vän

En tiger som skäms

Jag vet hur det känns

När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är”

-Kent