När det inte längre finns ord…

” I den nya vägledningen för assistansersättning sägs (sid 93-94)sägs det att endast hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen kan godtas som det grundläggande behovet personlig hygien. Hit räknas tex tvätta hår och kropp, inklusive tänder, torka sig efter tvättning och att sköta toalettbehov. Det sägs vidare att tex sminkning, hårklippning, hårinpackning, trimning av skägg och insmörjning i syfte att hålla huden mjuk inte kan vara grundläggande behov.” 

Det var länge sedan Lill bitchen skrev något här. Inte i brist på underlag, utan av ren och skär skrivkramp. Var gång ett försök gjorts att skriva om något, så blir det tvärnit. Orden som finns är inte tillräckliga för att beskriva det som behöver bli synliggjort.

Skeenden som är vedervärdiga och absurda men som ska beskrivas i text, blir orimliga, både att skriva men också för många läsare att förstå.

Som kvinna kanske en borde vara van vid spaltmeter godtyckliga förhållningsregler gentemot den priviligierade makteliten, att plötsliga förändringar i spelreglerna åt endera håll inte borde göra från eller till i ens obetydliga vardag. Absolut, så är det ju.

Det som på något sätt blir glasyr på kvinnoförtryckstårtan är ju ”funktionsförtryck”. (sätter en parantes för att inte hamna i ett sidospår om begrepp, finns andra inlägg om det)

Detta funktionsförtryck är en effekt av rådande funktionsmaktsordning och innebär att det är personer utan funktionsnedsättning som innehar den ekonomiska och beslutande makten i familj och samhälle och att makthavarna har störst inflytande över diskursen och vilka åsikter som är legitimt att framföra. Huvudtesen av betydelse här är funktion vs icke funktion, till skillnad från man vs hur än en vill definiera sig, könsmaktsordningen.

Lill bitchen har under majoriteten av livet motarbetat alla försök till utomstående ”klassificering” som exempelvis ”funkis”. Personligen är människa och kvinna fullt tillräckligt att försöka hantera. Helt i linje med funktionsmaktsordningen, så är klassificeringenredan gjord, way back when. 

Denna insikt är ju givetvis nedslående på alla sätt och vis, men insikten är också avgörande. För med insikt kan vi skapa kraft och systematik att motverka förtryck. 

Vi har i Sverige idag ett aktivt förtryck av personer med funktionsnedsättning på strukturell nivå. Alla mekanismer för bibehållande av rådande maktordning är djupt sedimenterade. Det är inget som på något sätt är riktat personligen mot dig, det värdet har du inte. Ifall du trots läsning hittills trodde det. För en maktelit är det supersmidigt att säga att vi alla har lika värde och rättigheter. Fast om det vore sant att vi hade det, vore inte läppstiftet avgörande för renlighet? Behov av renlighet skulle aldrig ifrågasättas alls.

Det som vi alla måste hjälpa till att förmedla är inte ”rätten att sminka sig”. Utan”rätten till whatever the fuck jag vill”! För personer med funktionsnedsättning har helt egna tilldelade spaltmeter av godtyckliga förhållningsregler gentemot den priviligierade makteliten, med plötsliga förändringar i spelreglerna åt endera håll.

Lill bitchen fann nog några ord till…

Oh how you’ve missed me…

Ok hörni, snart dags för val. Till EU, för er som behöver förtydliganden!

Varför känner bitchen plötsligt ett behov av att lyfta detta? Jo för att hon stöter på allt fler som inte röstar. Som antingen inte riktigt förstår varför rösten är viktig eller som inte bryr sig. Detta har gjort Lill bitchen snäppet besvärad och lett till att hon kört lite ”crash course in voting for dummies”. Allt för att människan bara ska rösta! Så när någon undrar why bother? Jo!

1 Demokrati som koncept bygger på att du använder din röst till att tycka.

2 Alla som tycker bra saker behövs. Det vill säga vi som gillar fred, människors lika värde och att planeten överlever människan.

3 Förhoppningsvis får vi då så småningom en värld vi alla vill leva i.

4 Och jo det angår dig, eller dina barn eller din hund eller vad som du nu än går igång på, det påverkas också.

5 Så alla kan rösta, det är huuuur enkelt som helst! Förtidsrösta, ombudsrösta, på valdagen. Ta metoden som faller mest i smaken och bara gört!

Med alla så menar lill bitchen ju givetvis inte personer med funktionsnedsättning! Nä nä, hon har inte tappat det helt nej nej. Det här med tillgängliga val är ju ett fenomen som många kommuner känner är lite svettigt att greppa. Detta trots att somliga människor ändå fått rösta i 100 år! Att utveckla så att alla kan rösta känns ju som något som kommuner borde hunnit styra upp. Men en del saker tar tid! Vissa mer än 100 år! Tillgänglighet är uppenbart en sådan sak.

Så det Lill bitchen som självutnämnd demokratiambassadör ville säga är: Rösta!

Ja alltså, ni som kan. Till er andra, tålamod är en dygd…

”En rubbad själsverksamhet”

Läser precis Margareta Perssons bok ”Gamla synsätt spökar än” Lill bitchen säger dock alltid fel och säger ”Gamla spöken spökar än”. En kan tro att det bara är raljant lathet, men om en gör kopplingen att spöken skulle kunna vara sjukt creepy, så är faktumet, att det vi inbillar oss är historia, faktiskt är väldans massa samtid. Och fortfarande djävulusiskt creepy, då funkar spökfelsägningen.

För om en hårdrar det som sägs i boken, så kan en i princip göra likhetstecken mellan det dåtida ”en rubbad själsverksamhet” och nutida ”en assistansberättigad”.

Mekanismerna är där! Och så här i valtider gör de flesta politiker allt för att bedyra att allt är en total missuppfattning. De som är, har, behöver, önskar, vill ha assistans, allt kommer lösa sig, no worries!!!

Jo fast nä! Massa worries! För assistanshaveriet är ju inte en plötslig händelse, det har ju börjat som ett småputtrande som sedan över tid övergått i totalt överkok! Precis som förtryck fungerat och fortsätter att fungera, det handlar bara om att vilja se mönstret.

Lill bitchen har sagt det tidigare och som en evighetsmaskin återupprepar hon det än en gång.

*Assistans är inget livsstilsval!

*Inget annat kan ersätta assistans och uppnå samma resultat!

*Vi vill inget annat ha!

När denna pollett trillat ner så kanske vi kan närma oss en samtid utan spöken och förtryck… kanske…

Gå och rösta nu!

Innocent til proven guilty

I denna blogg har tidigare konstaterats att livet med personlig assistans inte är ett livsstilsval. Utan det är ett medel för att kunna ha någon typ av oberoende och självständighet och faktiskt det man kan kalla för någon typ av liv.

Under torsdagens utfrågning i Socialutskottet var myndighetssverige generösa med att upprepa det inövade mantrat ”fusk, oegentligheter, överutnyttjande och avancerade bidragsbrott”

Inte ett dugg otippat för oss som varit involverade i debatten. Inte ett dugg otippade är heller ledamöternas puckade frågor som bara belyste hur de inte alls har koll på läget. Som i överhuvudtaget.

Det som ändå stannade kvar efter dessa timmar av mitt liv som jag aldrig kan få igen, är hur det så rakt ut är ok att kategoriskt förutsätta att alla assistansanvändare är latenta bidragsfuskare. Som att vi har ett tvångsmässigt beroende att utnyttja ersättningssystemet.

För att det är ju inte så att ersättningen delas ut efter en specifikt upprättad process?

Att det görs en bedömning om ersättning som en myndighet säger ja eller nej till?

Att det dessutom går att bedöma om en högre ersättning som en myndighet sagt ja eller nej till?

Att en sedan har ett ja i sin hand, som sedan verifieras månadsvis?

Att det dessutom verifieras på krona och öre månadsvis.

Trots detta är vi assistansanvändare som kollektiv lömskare än någonsin skådat och vill inget hellre än att fuska och överutnyttja. Det är det alla egentligen vill, det här med att leva som andra är bara en utomordentligt kalkylerad förevändning för att ordentligt sabotera och underminera statens självutplånande goda ersättningssystem.

Som Emma Henriksson smart insinuerade så finns det andra ersättningssystem där myndigheten aktivt uppmanar till nyttjande, fast då är ju mottagaren givetvis inte en diabolisk assistansanvändare, så det är ju såklart inte ens jämförbart…

Eller?

Är det inte läge att när det gäller assistansersättning att Regering, Riksdag och myndigheter gör om och gör rätt i sin retorik och utgår ifrån principen om oskyldighetspresumption?

Bara en oskyldig tanke liksom…

Faktiska kostnader

Det finns ett otal epitet en skulle kunna applicera på myndigheten Försäkringskassan utan att vara i närheten av att tala osanning eller vara förolämpande, fast Lill bitchen ska inte göra det just i detta inlägg.

Det hon ska säga nu är egentligen inget nytt inslag i debatten, utan mer ett uttryck av att vara smått ställd och ordentligt frågande. Så alla som sitter inne på praktiska lösningar som är begripliga för att gå vidare i sitt liv som assistansberättigad, kom ba kom!

För vissa kommer detta inlägg vara kognitivt otillgängligt, men oroa er inte, i detta specifika fall tillhör ni en majoritet, så passa på att se det som sjukdomsvinst och njut…

Here goes!

Vad är meningen med avräkningsperioder var 6e månad om avräkning ändå görs varje månad?

Varför måste förhöjt belopp detaljredovisas, när det redan är beviljat?

Hur kan faktiska kostnader bara vara faktiska till en viss gräns?

Vem ersätter den faktiska kostnaden som åläggs den som erhåller assistansersättning att administrera de faktiska kostnaderna som ersättningen medför?

När är det tänkt att FKs hantering av assistansersättningen ska bli kognitivt tillgänglig?

Varför är FK bakåtsträvare när det gäller digital signering?

Med en stor skopa flax, så kanske någon kan tillhandahålla lite faktisk klarhet. Skulle vara trevligt variation till FKs alternativa fakta!

Hade helst sluppit…

Detta fantastiska svarsbrev emottogs, efter ett (från Lill bitchens sida) ovanligt artigt formulerat klagomål om Rullstolstaxis fenomenala oförmåga att komma i tid.

”Hej

Vi vill börja med att be om ursäkt för att det har tagit så lång tid innan du får svar från oss.

Vi har sedan en tid tillbaka problem med att beställda färdtjänstbilar inte dyker upp eller är försenade, trots att resenärerna bokar i mycket god tid innan. Genom avtalsuppföljning har detta påtalats för Taxi Kurir och Sverigetaxi som arbetar för att få upp kvalitén inom sin verksamhet, både genom utbildning av sina förare men även justeringar i sina trafiksystem så att taxibilarna bättre passar tiden.

Detta är en prioriterad fråga för Färdtjänsten och vi bevakar detta noggrant och vi ställer alltmer högre krav på taxibolagen.

Vi är ledsna över att du har drabbats så hårt och vår förhoppning är att du kommer att märka av en förbättring inom kort.

Vänliga hälsningar
Kundservice för färdtjänst och sjukresor”

Detta var i november.

Tänkte bara redogöra lite för vad som hänt nu två månader senare.

Rullstolstaxi är fortfarande inte i tid. Förlåt det var en lögn. De är kategoriskt aldrig i tid.

Däremot blir jag dubbelt meddelad om att de inte kommer i tid, av växel och förare.

Samtalen går till såhär:

Vxl: Hej, din bil kommer tyvärr bli sen…

Lb: Hej, otippat.

Vxl: Nervöst skratt

Lb: Vet du när den kommer?

Vxl: Nej, det beror på trafiken.

Lb: Ok, hej då. (för vad är poängen med att hyvla av Lisa för 180e gången om att bilen var förbokad långt innan?)

Samtal 2

Förare: Hej det är Taxi!

Lb: Hej Taxi.

Förare: Roat skratt följt av, är där om ca 5-10 min.

Lb: Ok, vi ses.(för vad är poängen med att hyvla av Taxi för 180e gången om att 5 och 15 inte är samma sak?)

Min stilla undran nu SLL är: När infinner sig inom kort? Och vad lägger ni in i begreppet förbättring? Är det tänkt att det kommer att märkas?

Och I know, Lill bitchen tillhör de där 2% av såndär okynnesåkandes jävel som inte kan vänta hela dagen på att komma till sin destination, när alla andra enligt kundenkäten alltid är supernöjda.

Men for F**ks sakes, ORDNA!

Livet

Lill bitchen är en sucker för romantisk skitfilm. Jane Austen filmatiseringar går på repeat så att dvd:n nästan kokar sönder.

Imorgon har ännu en skitfilm premiär. Livet efter dig. Den har de typiska skitfilmselementen, med stereotypa könsroller, bitterljuv episk kärlek och snygga skådisar.

Spoiler alert: I denna filmen är dock den snygga tokkära svinrike killen, helt jaula miserabel, så pass att han vill ha en enkelbiljett till Schweiz. Klart som fan han vill, han måste leva sitt liv kär, snygg, och rik annars, och vem sjutton vill det.

Nä, orsaken till hans självklara val att offa sig i Schweiz, är livet i rullstol och ingenting annat. Varför gör just detta att Lill bitchen reagerar?

Därför att människor inte förstår att just det, att liv i rullstol= vilja att självdö snarast, också är en stereotyp. En stereotyp som är enormt negativ och som har en enorm inverkan   gentemot personer med funktionsnedsättning och denna skitfilm spär enbart på detta. Detta i en tid då Lill bitchens liv och det som gör Lill bitchens liv möjligt ses som en kostnadsdrivande statlig utgift. Livet med assistans är inte ett livsstilsval. Det är ett liv. Något som enligt rättighetsdokument hit och dit, borde vara självklart. Samhällsklimatet säger dock snarare att det vore bättre om Lill bitchen bara skaffade en enkelbiljett till Schweiz…

Fast Lill bitchen har redan en tur- och returbiljett till Chicago och hon vill gärna åka dit, trots rullstol och allt. Vi får helt enkelt hoppas att varken hon eller någon annan inte faller offer för människors stereotypa uppfattning och inte blir kär och inte vinner på lotto, så att de inte gör helt om och ordnar ett oerhört tragiskt biljettbyte…

She’s back ish…

Nä, hon har inte dödat bloggen. Livet består bara av så mycket mer och dessutom så är Lill bitchen rätt frekvent omgärdad av idiotiska påfund, att det kändes som kvicksand att försöka urskilja vilket som skulle utgöra vettig och snäppet unik bloggtext.

Med det sagt, så ska hon göra en helt om och berätta något semi positivt. I know, det känns spontant lite obehagligt för Lill bitchen med, men testar och hoppas att ingen kräks eller ovännar på fejjan. Hon ska absolut inte göra det till en vana och döpa om bloggen till ”Gosig liten rullis” det arbetsnamnet är exklusivt för Tinder. Not!

Moving on… En av de saker hon gjort är att under ett års tid, gå ett ledarskapsprogram för kvinnor. Under tiden har hon åtföljts av en mentor. Det har gett många verktyg, många utmaningar och framförallt en nödvändig kick!

Så om du eller om du känner någon, som behöver en bra ledare/chef till företag, organisation, politiskt organ eller dyl med expertis inom tillgänglighet, MR, kollektivtrafik eller övergripande kompetens med touch av funktionshinderspolitik, give me a shout-out!

Och I promise, nästa inlägg, bitchigare än ever!

Gör det med en sång!

DO gjorde det inte, men DHR gör det!

Skönt! För att citera Pernilla Whalgrens dänga från 80-talet ”Våga vinn, satsa eller försvinn. Ta chansen när den är din.”

Nu prövas lagen och för att fortsätta sångcitaten ”come what may”. Det behöver bli nå jaula ordning i rättsvakumet som råder.

Personligen anser Lill bitchen som ni vet att Alice Bah Kuhnke ska göra om göra rätt och vill hon ha en signaturslinga så funkar Aaliyahs ”If at first you don’t succeed. Dust yourself off and try again. You can dust it off and try again”…

Snäppet mer…

”DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.”

Låt Lill bitchen beskriva vad som är snäppet mer än helt jaula idiotisk med detta:

1 Hur visar en sin  långvariga relation till en buss en inte kan åka med? Ska en ta en selfie med bussen varje gång en försökt åka? Ska en köpa månadskort för att manifestera att det är en långvarig intention och inte ett okynnes one-night bus???

2 Om hen blir kränkt, men att de i följd kommande personer inte blir kränkta, hur blev person ett då plötsligt inte kränkt alls? En gång, ingen gång?

3 Sen när är hen inte kund hos trafikhuvudmannen utan hos obskyr underleverantör?

4 Enligt DO själva: ”Vad krävs för att det ska vara tillräckligt varaktigt?
– Det är lite ovisst. Lagen utvidgades 1 januari i år och det finns ingen praxis än, men vi jobbar med att försöka tydliggöra vad som menas med varaktighet. ”

Ett sätt att tydliggöra denna ”lite ovissa” varaktigheten skulle kunna vara ett rättsligt avgörande, men i sann klåparanda ”jobbar de med att försöka”

 

Det börjar helt ärligt verka som att regeringen saknar Torsdagsaktionens sällis, men been there, done that. Alice Bah Kuhnke, hosta ur er ett förslag, det är inte kvantfysik. I detta fall kan Lill bitchen tom tänka sig att ta på sig ett pro-bono uppdrag, ifall ni behöver förstärkt kompetens.

Lill bitchen själv börjar få gammal grammofon känsla, Gör om göra rätt!