Med risk för upprepning

men det verkar som att det behövs sägas om och om igen!

Att göra avkall på eller helt strunta i tillgänglighet och användbarhet löser inte byggproblematiken.

Vårt samhälle blir istället mindre hållbart, ohälsan ökar och framför allt är det att ett fegt sätt att förmedla att personer med funktionsnedsättning inte är fullvärdiga medborgare.

Exakt det gör regeringen idag. Uppdrag till olika myndigheter har exakt den andemeningen. Ändra regelverken, skit i konsekvenserna, så länge det byggs, snabbt, billigt, så att vi har bostäder och andra byggnader i kopiösa mängder, nu, nu, nu, helst igår.

Regeringen anser att vi får acceptera kompromisser. Okej, men en kompromiss bygger på att alla berörda parter gör ömsesidiga eftergifter.

Kom ihåg att personer med funktionsnedsättning ligger back som det är. För trots mångårig lagstiftning så byggs det inte tillgängligt och användbart, men vi ska ändå kompromissa?

Lill bitchen vill här vara väldigt tydlig. Vad är avkall på tillgänglighet och användbarhet värt för regeringen?  Vad blir regeringens eftergift? Det spelar verkligen ingen roll. Om vi kompromissar med tillgänglighet och användbarhet, då kompromissar vi med människovärdet.

Det är ingen eftergift. Det är att totalt kapitulera!

Annons