Som lejonhonor.

Har lurat på detta ett tag, dels på grund av andra skrivuppdrag och dels på grund av svårigheten med att formulera något, utan att bli trött på mänskligheten. Blivit triggad av det här: http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2012&month=11&news_id=1357

Att alltid hävda kostnadsaspekten i förhållande till tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelseförmåga, har av någon mirakulös anledning blivit fullständigt legitimt.

Helt ärligt! Släpp sladden! Gå vidare! Nästan allt i världen kostar. Och för det vi vill ha, accepterar vi en kostnad. Varför? Jo för att vinsten vi får, blir så pass mycket större än förlusten.

Kom fan inte till lill bitchen och säg att du inte vill ha mångfald och ett samhälle som funkar för folk att leva i, för att det är för dyrt.

När det gäller frågan om rätten till existens, så finns inget pris, det är ovärderligt.

Kom fan inte och sätt en prislapp på lill bitchen, för hon skulle aldrig sätta en på dig. Om du får för dig att göra det ändå, så göm dig inte bakom kostnadsaspekten.

Det är dags att vi som värnar om mångfald, börjar ryta som lejonhonor som skyddar det viktigaste de har. Lejonhonan skulle slita hotet i stycken. Det är dags att vi gör likadant när någon lyfter kostnads argumentet, slit det i stycken.

Annons