Din Medmänniska inte ditt kors!

”Those are my principles, and if you don’t like them… well, I have others.”

Så sa Groucho Marx och så är jag också, speciellt i min yrkesroll.
Lill bitchen kan ju knappast vara bitchig och bli avlönad samtidigt, det är ju givet, men under 7,5 timmar om dagen byter hon skepnad och blir jävligt principfast istället.

Min grundprincip är! (Min AG formulerar den lite annorlunda…)

Tillgänglighet och användbarhet är inte kvantfysik, vill du, så kan du ordna att det är min verklighet, men du måste vilja på riktigt.

Att kunna identifiera vilka som vill på riktigt är en enorm tillgång inte bara rent professionellt för att lägga upp påverkansstrategi utan också för att få till faktisk effekt.  Och nä det här är inget Eurekamoment!

Ibland när man träffar en bransch, blir man bara lite överväldigad över hur otroligt viktig och tydlig skillnaden är, mellan dem som har erfarenhet och inser värdet av att umgås/samarbeta med någon som har en funktionsnedsättning och dem som enbart gör det av plikt.

Det märks i att: Den funktionsnedsättning man har enbart blir uppmärksammad när ett hinder uppkommer men min medmänniska/motpart vet att det kan överkommas och är glasklar över att jag vet bäst på vilket sätt.

Jag vill med detta inlägg mest säga att det är en sådan sjuk egoboost att möta människor som ser mig som människa och inte en samhällsbörda. Speciellt när det är helt oväntat.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: