A trivial pursuit…

Okej, doktorn vill inte skriva ut penicillin, men gärna preparat som kan ge bieffekter så som blod i snorsekretet, överkänslighet mot koffein, nervositet och sömnsvårigheter… En frisknar till jäligt fort, bara av att läsa bipacksedeln.

Jag har följt en miniserie om bygget av ett kloster, krig, prinsar och prinsessor, munkar, häxeri och maktkamp under 1100-talet. Titel på engelska: Pillars of the earth, på svenska blir det givetvis: svärdet och spiran??? Va??? Hur då? Titeln ska väl ändå på något sätt härleda till handlingen och visst det fanns svärd och spiror, men då kunde den lika gärna hetat hästar och häxor för det fanns också med. Vissa saker borde bara inte översättas.

Ett poppis träningsfenomen är poledancing. Jag är helt med på den. Att strippa, utan att det ser ut som ett klipp som kan tävla i Americas funniest home videos, är ett fysiskt konststycke. Hade lill bitchens inte behövt en rullstol, så skulle min fysiska farkost lätt få syssla med strippträning… MEN och som ni förstår ett STORT MEN, att det finns poledancing för barn är bara galet. Varför vill man att barnen gör det? Och hur förklarar man åmandet runt en stolpe? Funkar inte jazzdans? Att man som vuxen gör det som kul grej är väl en sak, men poledancing för ungar är beyond me!

Vid sidan av det oväsentliga finns det högst väsentliga!

Idag för ett år sedan kom mardrömmen som nu är verkligheten, verkligheten utan min storasyster. Jag saknar dig var du än är, jag älskar dig var jag än är. Idag brinner ljuset för dig!

Här är en låt, från en skiva som hon hittade hos mig och spelade så ofta att jag fick gömma den, det är typ fyra år sen och jag kräks nästan ändå än idag, men den var bra innan storasyster hittade repeatknappen. Enjoy!

Catch me when i fall for you

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: