Do you want a piece of me?

Okej, det har nog inte undgått någon att jag inte har några problem med att uppskatta uppmärksamhet, men även jag har en viss gräns.

Det här med människor man aldrig träffat och knappt vet vilka de är, som vill bli vän på ”fejjan”. Vad är det? Varför?

Uppenbarligen så inser jag inte min egen dragningskraft. Om ni där ute tycker det är glasklart så får ni gärna förmedla det på ett pedagogiskt sätt, gärna skriftligen. För det här är beyond me.

Om jag hade varit känd så fine! Då kanske jag skulle vara med på banan. Men, med tanke på att kändisskap också innebär festinbjudningar, goodie-bags och en schyst lön och I ain’t seeing any of that, så är jag fortfarande lost.

Nu kanske ni tycker att jag lyxbitchar, men jag tycker faktiskt att sådant beteende är lite stalkervarning.

Hett tips om man vill ingå i bitchens entourage. Hälsa och konversera, live, brevledes eller ring. I alla fall om du är vuxen för då vet man hur det gick till innan facebook-eran!

Annonser

Om du har något att säga om detta inlägg, feel free!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: